Var helt förstörd dagen innan, grät ut ordentligt i duschen och skärpte mig på morgonen men bröt ihop när Stellan gick iväg med honom till sövningen. Fan, man var stentuff förr men sedan man fick barn är jag som en blöt disktrasa.
Elliot fick inget lugnande utan de försökte sätta nål i armen direkt vilket inte gick, inte handen heller så det blev mask. Operationen tog 1 timme sedan kom han till uppvaket. Det är bra om de sover så länge som möjigt - alltså vaknade Elliot direkt.
Ögonen var helt tomma och han var lealös men det hindrade honom inte från att vifta och försöka ta sig någon annanstans. Han viftade, vrålade och grät och blodet skvätte. Jag fick ta på mig en operationsrock och hoppade upp i sängen och höll honom. Lyckades lugna honom och han somnade sittande dubbelvikt med huvudet i mitt knä och där sov han i nån timme till.
Det är tydligen väldigt obehagligt för dom när dom vaknar så tidigt. Kroppen är vaken men hjärnan sover och hela världen snurrar. Det är bara att hålla fast och låta skrika. Som tur är så är han så liten och inte så stark. Sedan vaknade han och var sig själv igen :-)
Alla hade hela tiden sagt att vi skulle komma hem på eftermiddagen. På informationspappret likaså. När sedan en sköterska från barnavd. hämtade oss så sa hon "ja, så kommer ni hem imorgon". Va?! Jo, då ska barn under 3 år stanna över natten, det är deras (egna, påhittade) regler som ingen upplyst oss om. ÖNH-läkaren kom och han hade inte heller en susning om reglerna och sa att vi får se hur han mår i eftermiddag.
Upp på avdelningen (underbar utsikt över halva stan och havet) och allt var rätt okej. Elliot piggnade till snabbt efter han hade kräkt upp allt blod han svalt och börjat äta igen, men blev grymt rastlös. Han kunde inte vara på golvet för där var svinkallt och att leka med bilar och kolla i böcker i sängen förlorar snabbt sin tjusning.
Vi blev tack-o-lov utskrivna vid 16-tiden med nogranna instruktioner om vad vi ska ringa och göra om han börjar blöda och bla, bla, bla. Skönt att vara hemma och vi somnade tidigt allihop :-)
En rolig sak som hände ner på uppvaket var att jag satt och pillade med mobilen. Då kom det en sköterska framrusande och sa att jag fick abslout inte ha på telefonen! Jag sa lugnande att den var på flygplansläget men det fattade hon inte alls och stirrade upp sig och sa att det kunde gå förbi en hjärtpatient med pacemaker och radiovågorna kunde döda honom. Jag orkade inte tjaffsa och stängde snällt av telefonen. Orkade inte förklara vad flygplansläge var för något och att mobiltelefoner inte kan döda hjärtpatienter :-D
3 kommentarer:
Men lilla gubben, vad otäckt det måste ha varit att vakna sådär.
Hoppas att han mår bättre nu när operationen är avklarad.
Jag är föresten också en disktrasa numera, det hör nog till.
Skönt att läsa att det flöt på ganska bra igår och att ni fick åka hem när ni ville. Hoppas nu att han återhämtar sig snabbt och att ni märker resultat av operationen. Många kramar till er...=)
Åh vad jobbigt att se sitt barn så :-( Men skönt att allt verkar ha gått bra ändå!
Skicka en kommentar