Dygnet borde ha fler timmar.

Jag har nog världens tråkigaste blogg :-D Jag bara tjatar om mina underbara ungar hela tiden och det kommer inget roligt, intressant eller insiktsfullt alls. Dessutom så kan jag inte ens styla bloggen. Har någon vag aning om hur den ska se ut men har inte tid eller energi på att skapa fram bilden riktigt.

På kvällar och nätter så går min hjärna på högvarv emellanåt tyvärr och jag sprudlar av idéer. Jag vet vad jag ska skriva om, jag vet hur tvättstugan ska renoveras, jag vet en jävla massa men när morgonen kommer och Willa börjar tjattra och jag vill vara medvetslös och inte alls leka så är allt som flödade på natten som bortblåst.

Jag sitter framför datorn i dvala med ett glas Treo i hopp om att vakna och ta bort sömnbristhuvudvärken. Det är ungefär som att jag varje dag tänker att jag ska pälsa på ungarna och gå ut och gå så alla får frisk luft. Tanken är ju god men av någon anledning så kommer det alltid saker i vägen.

Vet du vad jag kom på nu kl 13:04?
Jag har inte ätit något idag. Och så är jag ledsen för att http://arstiderna.com/ inte levererar där jag bor.

Hugin och Mugin

När Elliot var liten hade han mest bodys vilket Willa har haft typ en gång. Hon är en sparkdräktstjej. Igår råkade jag hitta dessa underbara Hugin och Mugin-dräkter som jag bara måste ha! Vet bara inte i vilken storlek. Lilla fröken har ju 80 nu ungefär men olika tillverkare har olika storlekar.

Vad hände?

Över en natt vände det.

När jag tidigt insåg att det bodde en flicka i min mage så mös jag. När BM sedan bekräftade det blev jag pirrigt glad. (Såklart hade jag blivit lika glad för en pojke!) Jag började drömma om klänningar och rosetter. Om en vän liten söt tjej som snällt lekte och klappade mig på kinden och tyckte om att kramas.

Att det sedan blev en liten sumotjej som växer och växer, som slåss, rivs, nyps, som slänger sig hejdlöst, rullar runt golvet, som ska leka med Elliots leksaker (helst samtidigt som honom), som har humör som inte är av denna världen och som blir asförbannad för minsta motgång blev lite... Förvånande :-D

Nu har hon gått in i en separationsfas och blir hysterisk (jag överdriver inte!) så fort hon inte ser en. Stellan undrade igår vad som hände? För 3 dagar sedan var hon en ängel. Visserligen en ängel med humör men ändå. Nu är hon ett litet energisugande monster. Ett sött monster.

Stellan var ensam med henne i en timme igår. Han var helt slut när jag kom hem och påstod att han tänker jobba över varje dag så länge hon är så här. Stackars farmor som ska vara barnvakt i eftermiddag. Jag får plocka fram öronpropparna åt henne. Och kanske skyddskläder...

Om några veckor senast borde monstret ha flytt och vår lilla gosiga tjej vara tillbaka :-)