Manipulerande och underbar

Willa busar, trotsar, gapar och skriker. Och hon vet hur hon ska komma undan med det. Hon gör något dumt, får en tillsägelse som hon såklart skiter i. Jag blir förbannad och då lägger hon huvudet på sned, ser söt ut och säger 'Förlåt mig mamma' och ger mig en puss.
Man kan omöjligt vara arg då trots att hon fortsätter att göra vad hon inte får. Tänk att vara så liten och så smart!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Svar på tal

Error

Åksjuk

Willa har en förmåga att bli åksjuk och kräkas emellanåt. Idag åkte vi till MAXI på andra sidan stan och preciiis när vi parkerade kräktes hon. Självklart hade vi ingen skötväska med oss så vi fick bara rengöra henne hjälpligt och sedan fick jag och hon kuta in och leta upp nya kläder, betala och byta om henne. Stackars gumman... Och stackars pappa som ofta får rengöra bilstol och bil :-/

Kommer ihåg själv när jag var mindre och alltid blev åksjuk. Jag blir fortfarande lätt åksjuk men nu är jag vuxen och får oftast sitta i framsätet.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Julkortsfotografering

Gick ju fantastiskt bra - NOT. Ja, om man inte siktade på rörelseoskärpa alltså.

Tänkvärda bilder

Charmtroll

Willa är så jäkla rolig nu! Det bara sprutar nya ord från henne och hon pratar konstant. Visst är det enerverande emellanåt men hon är solen på min himmel.

W: Telefonen till mig!
J: Vem ska du prata med?
W: Timmie Lamm. Och Mamma Mu och Kråkan.
J: Jasså, vad ska du säga till dom?
W: Inte blåsa - Pussa!

Det är så roligt att ha konversationer med henne. Och hon räknar (kanske inte i rätt ordning alltid) och har bra koll på färger. Hon förvånar mig varje dag för hon är bara 2 år och så intelligent och omtänksam. Och så ett jävla humör på det vad hon nu har fått det ifrån...

Published with Blogger-droid v1.6.3

Hipp hipp hurra!

Idag är det min födelsedag. Inte mycket att fira så jag såg redan för några veckor sedan till att köpa favvoparfymen och en ny Mp3 så jag skulle få det jag ville ha.

Men S. överraskade redan igår med att beställa kameran jag suktat efter i 1 år och idag kom ett blomsterbud med ett fång rosor och en liten nalle.

Bästa födelsedagen sedan min 25-årsfest!

Published with Blogger-droid v1.4.9

Ny mobil

... och försöker få ihop även den bloggfunktionen.

Published with Blogger-droid v1.4.5

Små lätta moln av lycka

Dagar flyter förbi i livet ganska obemärkt men ibland kommer det små oväntade guldkorn. Som igår. Dagis har portat oss resten av veckan för att de påstår att Elliot är magsjuk vilket han inte är så jag såg fram emot ångestfyllda dagar med sura, uttråkade barn. Men så kom solen och värmen. Kunde öppna dörren ut. Ungarna kutade lyckligt ut och in och Willa kunde näcka utan att jag fick panik. Jag kunde sitta i solen i lugn och ro med mitt kaffe. Vi åt middag utomhus. Avslappnat och underbart.

Söndagspromenad

Igår spenderade vi en spontan heldag hos svärisarna. Det var strålande väder, vin och mat. Ungarna blev lite rastlösa så vi gick en promenad och det gick ungefär som vanligt. Elliot gick assnabbt och struntade i oss andra slöfockar och Willa gick jättesakta och surade. Men sedan kom vi på att hon kunde ju hålla en av hundarna och jäklar vad glad hon blev :)

Framgång!

Efter att ha blivit matad i 3,5 år tycker Elliot tydligen nu att det börjar räcka (det har jag för övrigt tyckt länge). Plötsligt igår ville han äta själv med sked. Visst, det är inte lätt, speciellt inte när man ständigt darrar som en gammal människa (eller någon bakfull eller på koffeinöverdos) men det går! Mammahjärtat svämmar över av stolthet :)

Och jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Willa har också blivit hobbyfotograf och snor mobilen så fort hon kommer åt. Snart MÅSTE jag skaffa en ny. Mobil alltså, inte dotter.

Hon som aldrig skulle klä sin dotter i rosa.

Jag gör knappt annat märker jag :) Dessutom köpte jag så söta små Adidas i vitt och rosa. Lite avis... Ska nog kolla efter sådana jag med :-D

Elliot tuffar till sig.

Han vågar numera gunga i den dödsföraktande sköldpaddan! :-D

Vackert väder.

Då vill ju alla ungar vara ute och aldrig gå in. Willa är stentuff och älskar att åka rutschkana själv. Elliot vill bara gå och det väldigt fort och åt totalt motsatt håll mot vart alla andra går.

Älskade unge!

Det är ju inte i den här miljon jag vill se honom i mer men nu har han gjort en ny magnetröntgen. Stellan har varit med för jag bara lipar och är inte mkt till stöd alls. Avskyr när han ska sövas! Det räckte med att vara med honom på inskrivningen igår och han sprang och gömde sig så fort någon kom för nära för alla bara petar på honom och sticker honom :( Nu hoppas jag att de hittar felet på honom så allt sånt här lugnar ner sig.

Lilla troll

Just nu är Willa så jäkla rolig. Det fullkomligt bubblar nya ord från henne och det känns som att hon fattar allt. Grrroda, krrråka, kååv(korv), kladdig, kaka o.s.v. =) 20 månader förresten. Hon börjar bli stor!

Varför skaffar man barn?

Varför har man en längtan efter att reproducera sig utan att ha en tanke på hur mycket oro och smärta det orsakar?

Igår spenderade jag och Elliot 3,5 timme på barnakuten.
Han har haft feber sedan i fredags men den har hållits i schack med piller men igår så steg febern bara trots piller och när han låg blek, matt och utslagen på soffan och skakade med nästan 40 graders feber så ringde jag akuten och åkte in.

Han var rätt borta och hade 40,7 grader när vi kom in. Det togs massor av tester, han fick mer piller och sedan var det bara att vänta. Varenda gång det händer något med honom är jag numera beredd på att han ska dö vilket får mig att dö varje gång han mår dåligt.

Testerna visade som tur var inte på någonting så han har en elak virusinfektion som det bara är att vänta ut. Jag var så jävla glad när vi fick åka hem! Jag körde fort fort, dansade i bilen och sjöng och njöt av solnedgången.

Nu sover han i soffan bredvid mig efter 1½ glas mjölk. Det är mer än han fått i sig på flera dagar. Just nu är jag på ett bra ställe :-)

Elliot update

I förra veckan var vi på habiliteringen och pratade om ADOS-bedömningen (autism) som han gjort. De hade inte kommit fram till någonting, fast det visste vi nästan även om vi fasade för att de skulle säga något helt annat. Han har inga tydliga tecken på något inom autismspektrat. Möjligen en lite sen reaktion men det kunde likaväl hänga ihop med hans sena utveckling.

Jag frågade om det spelade någon roll om han har autism eller inte i fråga om hur man kan gå vidare med att försöka lära honom prata och förstå lite mer, men det hade det inte så det är skit samma :-)

Igår var vi och träffade Elliots neurospecialist. Det är väldigt invecklat och jag begriper inte allt själv men troligen har han inte epilepsi utan möjligen en väldigt ovanlig form av en väldigt ovanlig sjukdom som eventuellt kan behandlas.

Ni fattar va? Ingen vet någonting utan gissar bara hej vilt :-)
I.a.f. så har han aldrig sett någon sådan patient tidigare och ingen han har pratat med har heller gjort det och det finns ingen sådan i Sverige.

Han ska göra en ny magnetröntgen och då ta nytt ryggmärgsprov och nya blodprov snart. Bläh... Avskyr när han måste sövas.

Man får verkligen inte epilepsianfall enbart vid slag mot huvudet och han tror ju inte att det är ep-anfall utan något annat. Barn har känsligare huvud och Elliot verkar ha ett extremt känsligt huvud.

Det kan vara något genetiskt eller något med ämnesomsättningen.
Jaja... Vi får se :-)

Han sa också att det är väldigt positivt att han faktiskt utvecklas hela tiden även om det går saktare än för andra barn. Även om det kanske inte går att bota så blir han ju större och starkare och då kommer det kanske inte märkas så mycket. Och det som kanske inte kommer att märkas är hans lite ryckiga rörelser och dåliga balans. Fast det har ju redan förbättrats avsevärt det senaste året :-)

Ja, det är tungt och tufft emellanåt med allt, men i nuläget spelar inga ev. diagnoser någon roll eller att han är sen i utvecklingen. Han är min glada gos-kille och jag vill bara att han ska leva. En svar på varför allt är som det är hade varit jätteskönt men främst vill jag att han inte ska slå sig mer eller hamna på sjukhuset :-(

En rolig stund

Om du behöver tidsfördriv så får jag tipsa om www.felsms.com Hysteriskt roligt emellanåt!

Till: Sonen
Sms: Du får inte runka i vardagsrummet. Vi får gäster i kväll. Puss /Ma
Svar: Va?

Förklaring: Skulle skicka till min son att han inte fick stöka i vardagsrummet. T9 Skrev runka. Till mitt försvar så är det min sons gamla telefon. Han måste lagt in ordet runka.

Det som inte fick hända.

Det hände - igen.

I torsdags ramlade han och slog i pannan och fick lite näsblod. Jag var i köket och bara hörde en smäll och mitt hjärta stannade. Han var ledsen men lugnade sig och jag höll honom i famnen och släppte honom nog inte på en timme. Hans blick var klar och allt verkade bra. Han åt middag och jag höll en vakade blick på honom hela tiden.

Stellan kom hem, middagen var framdukad och jag hade tagit en tugga när han börjar kräkas. Det här med tid är lite oklart men det är kanske 1½-2 timmar efter att han ramlat. Just då fungerade jag instinktivt och medans Stellan tar hand om Elliot ringer jag ambulansen som kommer ganska snabbt. Jag vet inte hur det gick till men jag lyckades tydligen förklara för larmoperatören Elliots historia, vad som har hänt och att det är jävligt bråttom.

Jag tar på mig jackan och tar skötväskan fastän jag knappt vet vad som finns i den och åker med ambulansen. Elliot är då dimmig men blir rätt snart medvetslös och vi får prio 1 och åker med blåljus. Jag blir ganska lätt åksjuk och att åka baklänges i en skenande ambulans är inte så lyckat så när vi är framme kastar jag mig ut och hostar och ulkar och får säga till personalen att skita i mig för jag är liksom inte viktig alls.

Inne på akuten är hans värden ganska bra fastän han är borta me vi kom in snabbt denna gången. De kostaterar att han troligen har ett anfall fastän han är medvetslös och han får massor med kramplösande. Han får också några synliga kramper. han skiktröntgas för att utesluta blödningar och sedan hamnar han på intensiven.

Där vaknar han och är skitförbannad! Det är ju en massa slangar kopplade på honom och han har lindor och det värsa av allt, han har en syremätare på stortån! Han kämpar tappert med att få bort den :-D Han får några kramper till men de märks knappt. Han gäspar och bara smackar med munnen som att han är torr i munnen. Det märks att det är ett anfall för hans pupiller är jättestora.

De två tidigare gångerna han har varit där så har allt varit mycket allvarligare och han har varit nedsövd och legat i respirator, men av någon anledning så tar den här gången hårdare på mig än tidigare. Jag trodde nog inte att det skule hända igen. Jag trodde att allt skulle bli bra. Nu är jag ett vrak som gråter jättemycket och knappt kan sova för jag bara ligger och lyssnar på hans andning så han inte får ett anfall medan han sover.

Han kom hem från sjukhuset i lördags och han är trött men annars mår han nog rätt bra till skillnad från sina föräldrar. De har gjort otaliga tester och de hittar inget som helst fel på honom. Nu höjer vi hans ep-medicindos och väntar och hoppas på att det inte händer igen :-(

Jag bantar

Ja, banta är väl en korrekt term när man försöker tappa vikt och medvetet lägger om sin kost. Så jag bantar och jag mår bra och trivs och det går ganska bra. Det är ca -1 kg/vecka och det är superbra tycker jag. Problemet som jag ser det ligger längre fram. Jag trivs ypperligt med min kosthållning som jag har det nu men vad händer när jag väger vad jag vill väga? Då måste jag lägga om allt igen, eller lägga till saker rättare sagt. Jag vill inte lägga till saker.

Om någon underar så är det kycklingfilé, grönsaker och en sås på kesella och kryddor på tallriken :-)

Mössa

Lika söt som mamma i mössan ;-)

Fröken Duktig

Willa är väldigt ordentlig och vill göra allt rätt. Det är både gulligt samtidigt som jag tror att det kommer att bli svårt för henne. Hon torkar munnen och matbrickan när hon ätit klart. Vällingflaskan ska stå på diskbänken när man ätit klart. Man ska borta tänderna och hon är väldigt noggrann med att man sätter dit tandkrämen och sedan ska hon själv skruva på locket på tuben. När hon borstat klart ska hon själv sätta tillbaka tandborsten. Det finns miljoner exempel men det är några. Hon snappar upp rutiner och hur saker funkar i ett nafs!

En nackdel är att hon kan få väldiga raseriutbrott om något går emot henne och hon inte får som hon vill. Vi ger ju inte med oss utan hon får vråla tills hon lugnar ner sig. Det är när hon börjar kasta saker som jag blir arg. Fast däremellan är hon värdens mysigast och hon vill gärna kramas och pussas och hon vill somna bredvid mig med täcket upp till hakan medans jag läser en saga. Underbara unge...

Den andra underbara ungen har desto lugnare temperament tack-o-lov :-D Han går riktigt bra nu (för att vara han) och det senaste är att han kan gå baklänges och åt sidan. Bra egenskap när han försöker finta mig och smita förbi mig när jag vill byta blöja på honom.

Nu försöker vi lära honom att äta med sked. Han är 3 år och har blivit matad i hela sitt liv, självklart är det då asjobbigt att behöva göra saker SJÄLV så han är ganska motsträvig men det går framåt. Men då har vi ibland Fröken Duktig som fattar galoppen direkt. "Vad konstigt att han ska behöva äta själv, det fixar jag istället!"

Willa fick en ny stol idag.

Sedan några veckor så har hon emellanåt deklarerat "böjja" och sprungit ut till tvättstugan ibland när det har hänt något otäckt i blöjan, så jag tyckte att det kanske var dags för potta. Det var kanske ett misstag för sedan ville hon bara näcka och sitta där hela tiden. Fick ha brottningsmatch för att få på henne en blöja igen! Dock hände det inget sensationellt i pottan men det dröjer nog inte länge.

Ett nytt blad

Ett nytt blad, en ny sida, en ny almanacka. Bokstavligt talat. Nu är det dags att öppna den nya väggkalendern som organiserar mitt liv och så ska jag skriva in alla de viktiga födelsedagarna. Då måste jag gå igenom hela året som gått och påminnas om alla hemska saker som hände förra året. Förra året... Låter avlägset fastän det bara avslutades för några timmar sedan.
Nu ska jag se framåt mot ljusa tider! I år ska alla barn vara friska och krya och vi ska bygga hus och flytta. Och så SKA jag köpa ny kamera :-)

Vi har vinter. Vi är inte vana vid det och inte rustade för det. Inte jag i.a.f. som faktiskt inte äger några vinterskor utan halkar omkring i gympadojjor. Jag tänker inte köpa några varma, halkfria skor heller för jag intalar mig att all töar bort väldigt snart.

Igår var vi ute och gick i kylan. Det var skitskönt men jag tappade känslen i benen.