Nåldyna

Min stackars stora hjärta har varit med om mycket i sitt korta liv och igår var det dags för blodprover igen fast denna gången MASSOR av rör. Han blev hysteriskt redan hemma när han fattade vad som var på gång. Han grät och försökte gömma sig bakom soffan, jag grät och mitt hjärta gick i tusen bitar. På sjukhuset fick han lugnande och somnade och sköterskorna var snälla nog att låta honom ligga i vagnen medans de försökte tappa blod. Det gick sådär. Han är svår att sticka och när de försökt på alla möjliga ställen så hade de inte fått till alla prover men det fick räcka. Det är mycket som får räcka nu. Ingen av oss orkar mer just nu så vi säger stopp.

VAB

Fy fan vad jag är dålig på att uppdatera men hela mitt liv hänger på Facebook så det är mest det jag hinner med. Älskar FB, så himla smidigt!

Har vabbat i två veckor nu. Först blev Willa sjuk med förkylning och ögoninflammation som VC vägrade skriva ut droppar mot för "de gör inte sånt längre" men tydligen har det bara att göra med VEM man råkar få prata med *muttrar*, sedan blev Elliot förkyld med ögoninflammation och så mitt i allt blev jag förkyld - med ögoninflammation. Det suger verkligen att själv vara sjuk och inte få ligga och vila. Det är bara att hålla febern nere med piller och se lagom glad ut. Och fastän man är hemma hinner man inte med ett skit.

Sedan har vi en blivande treåring på söndag så på lördag är det kalas :-)

Sjuk

I onsdags fick Willa influensavaccinationen och redan på kvällen blev hon hängig och hon har haft feber sedan dess. Inte hög feber, runt 38, men tillräcklig för att hålla henne hemma. Nu har hon blivit förkyld också och fått ögoninflammation så det blir några VABdagar till. Hon äter rätt kasst så jag försöker bara peta i henne vad som helst. Det blir lite saft, någon pepparkaka, lite glass, lite välling osv. Allt är bättre än inget :)

Lady Gaga

För dom som missat en briljant artist med videor som är små, freaky konstverk.

Läggdags

Varför bara använda EN napp när det finns fler att tillgå?

Mammegris

Willa är en enorm mammegris numera. Från det att jag kliver innanför dörren är hon mer eller mindre klistrad på mig. Om för ett ögonblick riktar min uppmärksamhet mot något annat slänger hon sig på golvet och skriker så tårarna sprutar. De senaste nätterna har jag fått sova med henne också, det blir klart lugnast för alla. Däremot är det inga problem att lämna på dagis för då hinner hon inte ens säga Hej då innan hon rusar in till leksakerna,

Mammas bustjej

Hon är lite ledsen på dagisfotot men det var läskigt när det var stoj och blixtrade. Annars är hon en busig dramaqueen med humör. Och allt ska gå fort. Hon är snabb allmänt också och springer helst fram. Och det tar typ 2 sekunder att komma upp och ställa sig på matbordet till allas förskräckelse. Och så är hon en gottegris :)

Vaccin

I eftermiddag är vi kallade till sjukhuset för Elliot ska få nöffnöffsprutan. Hoppas att han inte får några otäcka biverkningar. Men jag är beredd på att vabba resten av veckan om jag skulle behöva. Vi vill ju ta själva med men allt har blivit försenat och vi får tidigast ta v.48 men troligen senare.

Willas säng

Mörk bild men det är ju kväll :) Willa har sovit jättedåligt länge och vi provade att lägga henne i stor säng istället för ett tag sedan. Med säng menar jag resårbotten på golvet. Nu sover hon betydligt bättre! Men hon rör sig mycket och har lyckats ramla ur två ggr fastän allt utom fotändan är skyddad :-D

Dålig, dålig, dålig.

Inte Elliot alltså. Han är bara söt :) Jag är dålig på mycket numera. Jag har ingen tid längre. Till något. Jag hinner inte ens sitta vid datorn om jag inte vabbar. Det som krisar mest är nog mat. Jag är svintrött efter jobbet och då är det 100 saker som ska göras och om jag mot förmodan lagar mat är jag för trött för att äta. Det enda jag verkligen vill göra är att simma men tiden räcker inte till så ofta. Jag kommer inte ens ihåg när jag såg dammsugaren senast...? Men livet är bra :) Ungarna är underbara (nästan jämt). Dygnet skulle bara ha fler timmar. Jag är så trött...

Husbloggen

Jag hade givetvis tänkt att dokumentera allt hela vägen och om någon är intresserad så kan ni kika in här http://byggarejess.blogspot.com/ då och då. Fast nu i början händer det inte fullt så mycket. Och jag har nog fortfarande inte fattat riktigt att allt med största sannolikhet kommer att bli av.

Flyttdrömmar

Igår hade vi möte med husfirman och skrev på nåt kontrakt. Jag erkänner, jag har inte så bra koll p.g.a. jobb och sömnbrist bl.a. men det blir nog bra :-) Inflyttning är i.a.f. beräknad till sen sommar/tidig höst nästa år och det känns helt galet! Kommer vi att bo i vårt eget, nybyggda, fantstiska hus om 1 år?

Just nu är det mest ett fett badkar som hägrar.

Berra

En jätte, jätte, jätte tråkig sak är att vi var tvungna att avliva Berra igår :( De senaste månaderna har han blivit ganska mager men varit pigg och glad. Så började han lukta skumt och de senaste dagarna varit oroligt och ylat på nätterna. Så i förrgår när vi kom hem från jobbet märktes det tydligt att han var dålig. Han var ostadig och blicken var... matt. Jag ringde gråtande veterinären och igår sa jag Hej då på morgonen och när jag kom hem från jobbet var han borta. Veterinären sa att det var njurarna precis som vi hade misstänkt. Det går fort och är inte så mycket att göra. Min älskade Billy dog av samma sak för några år sedan. Nu har jag två väldigt speciella katter att sakna. Min vackra kisse sover för evigt. Men vi ses igen min vän.

"Hemma"

Första arbetsveckan avklarad och det har känts betydligt bättre än förväntat. Lite oväntad turbulens men det ordnar sig nog. Vad som förvånar mig mest var att jag glatt slängde mig runt halsen på en del människor och jag märkte att jobbet var en sak som jag inte ens har vetat att jag saknat. Det kändes lite som att komma hem. Och det har gått kanon för ungarna på dagis. Nätterna har varit värre eftersom Willa har varit/är orolig och gnäller, gråter och slänger sig i sin säng så det har inte blivit så mycket sömn. That's life :)

Bläh

Jag trodde jag skulle vilja dra hela Elliot-historien när jag fick tid/ork men jag varken vill eller orkar. Det är så deprimerande alltihop så jag vill bara lägga det bakom mig.

Men kort sagt så ramlade Elliot igen och slog i huvudet och höll på att dö för andra gången på fyra månader. Föräldrar kan nog nästan försöka sätta sig in i fasan och skräcken i att nästan förlora sitt barn. Efter ett dygn på intensiven och två på barnavdelningen så fick vi åka hem och han är satt på epilepsimedicin för säkerhets skull. Medicinen gör hon speedad och glad på dagarna och orolig och ledsen på nätterna så det har inte blivit så mycket sömn. Och om två dagar börjar jag jobba... Jippi... Men de långa dagarna på dagis kommer förhoppningsvis trötta ut ungarna såpass mycket att de faktiskt sover på nätterna.

Det lite roligare i livet som vi stenhårt håller fast vid nu är att vi har varit på visning på ett exakt likadant hus som vi vill bygga. Skitfint såklart, så nu håller vi på att deala ihop ett bra kontrakt med husfirman.

Sktitråkigt inlägg men mitt liv är inte roligare än så här just nu :-)

På sjukhuset

I onsdags så ramlade Elliot och slog i huvudet igen. Trodde inte att det var så farligt men det blev att vi hittade honom helt borta och vi fick kasta in honom i bilen och jag fick köra rally genom stan mot akuten. Lång historia men vi får antagligen komma hem imorgon igen.

"Och hur känns det att börja jobba igen då?"

Jag vet inte hur många ggr jag har fått den fråga den senaste tiden och den lär väl komma några ggr till :-) Om mindre än två veckor ska jag tillbaka och jag vet faktiskt inte hur det känns. De senaste månadernas panik var mest över körkortet känner jag nu när det är över. Det är helt obeskrivligt att bara kunna ta bilen och åka. Vilken frihet! Men det här med jobbet känner jag inte så mycket av ännu.


Det är värre det här med att lämna bort ungarna. Jag håller på att skola in Willa och jag trodde verkligen att det skulle vara lite mindre känslosamt än när jag skolade in Elliot och bölade varje dag i flera veckor. Okej, jo, det är mindre känslosamt men ändå ledsamt och roligt på samma gång. Hon kommer att ha kanonkul där! Men jag har haft henne nära mig konstant i 14 månader och snart kommer vi att vara åtskiljda. Det är hemskt! Men jag försöker att inte tänka på det för tårarna bara trillar :-)


Inskolningen går bra hittills för henne. Det är värre med Elliot som blir lite förvirrad av att jag plötsligt hänger i en miljö där jag inte brukar vara så han är som ett jättemammigt plåster på mig.

Jag har körkort!

I morse var det dags. Satte klockan på 5:30 och sov som en stock när den ringde. In till stan och köra "värmaren", lektionen en timme innan själva uppkörningen. Det är en jävligt bra lektion. Nervositeten hinner lägga sig lite och man är liksom varm i kläderna.

Trafikinspektören var en trevlig kille som först ville ha en säkerhetskoll och bad mig kolla däcken. Haha! Typ den enklaste kollen där är. Jag var så drillad så jag hade kunnat visa varenda grej som man ska/kan kolla.

Körde iväg och fick köra hemåt och i mitt kvarter så fick jag backa runt ett hörn, en av de saker jag faktiskt kan jättebra. Sedan ut på motorväg, in mot stan igen och till Vägverket. Visst var jag nervös men själva provet var busenkelt. Jag tänkte inte på det då men mycket av provet gick ut på att följa skyltar. Jag fick inte en enda anmärkning och han tyckte att det kändes lugnt och naturligt att åka med mig. GODKÄND!

Min annars så stela körlärare (som jag inte lät följa med i bilen) var upprymd och stod och studsade och jag fick en kram. Helt otroligt... Efter att ha kämpat så hårt och intensivt med det här så är jag ganska lugnt över det hela. Det har liksom inte sjunkit in ännu. Men det kommer :-)

Säsongens förkylning har slagit till - Rond 1

Om vi ska rangordna det hela så delar jag och Willa nog på förstaplatsen.
Om att vara mest sjuka i familjen alltså.

Vi snörvlar, hostar, fräser och gnäller och febern kommer och går. Elliot är lite snorig, trött och smågnällig och Stellan... Ja, bacillerna kommer nog ifatt honom när som helst :-D

Det dumma är att detta är veckan det gäller. Och jag är sjuk, trött och får varken sova dag som natt samtidigt som jag ska köra bil på dagarna och vara pigg och alert. Det går ju liksom inte ihop fast igår var första körlektionen då jag nästan fick lite positiv respons från min körlärare. Han är sån så att säger han inget så är det bra, han nämner bara de dåliga bitarna. Det fattade jag inte från början utan kände mig mest värdelös och nertryckt i skorna hela tiden när han bara klagade.

Igår var jag febrig, hade bomull i hjärnan och var proppad med Treo. Det gav en speedad effekt så det enda han klagade på var att jag körde för fort och hade för högt tempo vilket inte alls är likt mig. Så idag får jag inte ta något koffeinhaltigt innan körlektionen.

Just nu är Elliot sövd och på magnetröntgen och provtagningar. Jag försöker att inte tänka på det för då dör jag lite inombords.

Teoriprovet

Man kan tro att när någon skriver inlägg så sällan som jag att det inte händer något i personens liv. Tvärtom så är det fullkomligt kaos just nu. Det händer jättemycket och jag får lämna återbud hit och dit för jag klarar liksom inte mer just nu.

Jag gjorde teoriprovet härom dagen. Har pluggat asmycket och innerst inne var jag övertygad om att jag skulle klara det men var ändå sjukt nervös innan. Mina armar började domna bort för jag spände mig så mycket. Det blev liksom inte bättre av att börja på provet och till min fasa upptäcka att det var helt andra frågeställningar, formuleringar och frågor än vad jag någonsin sett.

När jag gick igenom skiten så räknade jag det till att det var 15 frågor som jag inte hade en aning om. 70 frågor, 5 frågor dras slumpmässigt bort, man måste ha 52 rätt. Det kunde gå åt helvete. Att trycka på "Avsluta provet"-knappen var hemskt men efter några sekunder uppenbarade det sig en fet, grön text som sa GODKÄND. 57 rätt :-)

Nu har jag "bara" uppkörningen kvar... Jag vet bara inte hur jag ska klara av att hålla mina nerver i styr. Axlarna är redan så långt uppe de kommer och de värker.

Semesterslut

Semestern slut och jag är ensam med ungarna. Det är lite kallt och mörkt ute så jag har tänt lampor och ljus och hoppas på att dom inte har allt för mycket överskottsenergi idag och håller sig lugna. Ungarna alltså. Fast lampor och ljus får gärna också hålla sig lugna :-)

Det har varit en skön semester! Ja, Stellans semester alltså, jag har ju ingen :-D Vi har inte gjort något av det vi skulle göra som att måla huset och fixa tvättstugan, men vi har varit på små utflykter och tagit det lugnt och haft det skitskönt. Att den värsta värmen uteblivit har bara varit bra för då har vi kunnat sova på nätterna.

Min stentuffa kille

Elliot har ju kunnat gå länge men vill helst hålla handen och ska han gå själv så får man "starta" honom så han kommer iväg. men så plötsligt i förrgår... *tadaa* Han började gå korta sträckor själv.

Vanilj

Jag älskar vaniljdoft. Det luktar varmt, gott, fräscht, tryggt och hembakat på samma gång :-) Såklart finns det ju olika sorters vaniljdoft men jag menar rent generellt. Yankee Candles doftljus är underbara men faktiskt också Wunderbaum som jag hänger på toa. COOP sålde dom innan men har tagit bort dom och jag har faktiskt funderat på att beställa online från nån raggarsida men innan fick jag ett SMS om att Stellan hade hittat dom på Shell :-D

För ett tag sedan köpte jag Alyssa Ashleys "billighets-edt" på MAXI och den är ljuvlig! Jag har olika sortes duschcremer med vanilj också. Har inte köpt ännu på Body Shop för jag har så mycket grejer (men tar gärna emot presenter *hintar till den som känner sig manad att uppvakta mig på min närstående födelsedag* ;-) ).

Middagsfrid

Idag ska jag laga mat. Det händer inte så ofta tyvärr. Det är inte det att jag inte tycker att det är roligt för jag tycker att det är jättekul, problemet är att komma på vad man ska äta. Sedan är det ju inte så kul att stå och lägga ner 30-60 min på att laga god mat när den slafsas i sig på 10 min.

Idag blir det inget avacerat, pasta med korv/ostsås. Gott utan att man behöver engagera sig så mycket. Ungarna kanske t.o.m. vill ha lite.

Just p.g.a. problemet med dålig middagsfantasi så funderar jag på att prova på Middagsfrid. Man får ingredienser och recept hemkört till dörren och behöver bara lägga ca 30 min på att laga maten. Nu är både jag och Stellan ganska kräsna på olika sätt men vi skulle nog behöva vidga våra kulinariska vyer lite

Exempel på menyer:

A) Färskpotatisgrytsoppa med curry, citron och musslor.
B) Strimlad kotlett på italienskt vis med körsbärstomater och pasta.
C) Grillade kycklingspett med melonsallad och ris (två middagar).
D) Medelhavsgryta med aubergine och feta.

A) Joppes kycklingklubbor med potatissallad och kokta grönsaker (två middagar).
B) Portabelloburgare med salsa, tzatziki, haricots verts och lantbröd.
C) Orientalisk lövbiff med ris och skivad gurka.
D) Linguine med räkor, chili, persilja och vitlök tillsammans med ungsbakade zucchinistrimlor.

A) Tacotallrik deluxe på viltfärs.
B) Pepparrotsfisk och lättkokt spetskål med rivna citronmorötter och potatis (två middagar).
C) Majs- och kesoplättar med grön sparris och texmex- eller pepparrotskryddad kall sås.
D) Fullkornspasta med kycklingsås och blomkål.

A) Ragu på kycklingfärs med morotsstavar.
B) Laxgryta med spenat och apelsinkräm med fänkåls- och groddsallad.
C) Marinerad fläskkarré och pastasallad (två middagar).
D) Omelett med salladslök, pinjenötter och örter med tomat- och bönsallad samt varmt bröd.

Visst låter det ganska gott?

Handla aldrig hungrig!

Det är konstigt. Jag är så väl medveten om det men ändå följer det med saker hem som jag verkligen inte behöver.

Nattdags för ett litet troll

Kunnat gå och tränat har hon gjort ett tag men idag har hon i princip enbart gått så från och med idag har jag en gående dotter :) Fast när hon kommer gående med toalettborsten i högsta hugg så har jag lite blandade känslor.

Skandal

Jag är inget fan av Michael Jackson och har aldrig varit men jag tycker ändå att han har varit en väldigt bra artist som har gjort bra musik som aldrig blir omodern. Han har haft ett relativt tuff liv och blivit väldigt granskad och kan tyckas märklig.

Men jag tycker att det är ren skandal att det är först nu, efter hans plötsliga död, som hans musik återigen börjar spelas flitigt på radio och MTV. Det är nu han börjar hyllas och höjas. Alla vänliga och kraftfulla ord som igår sas av vänner och familj på minnesstunden, fick han höra dom orden när han var i livet och behövde dom?

Men så är det väl alltid. Det är först när någon är oåterkalligen borta som folk reagerar. Det som skär mest i hjärtat är de tre barnen som står utan sin pappa. Men de kommer med största sannolikhet bli väl omhändertagna av folk som älskar dom.

Rock til you drop

Först skrek Willa vid 00-tiden. Upp och kela och leta upp hennes napp. Sedan började Elliot vråla vid 4-tiden. Upp och kela men här räckte det inte så det blev ner och ge en Alvedon. Han låg och lekte en stund och somnade sedan. I typ en halvtimme. Sedan började han igen. Jag stängde hans dörr för jag hörde att det var gnäll och inte panik. Jag la armarna över öronen som redan innehöll öronproppar men det hjälpte inte så det var bara att gå upp.

Han fortsatte att gnällgråta så han fick en ipren också. jag misstänker att det är tänder och då funkar Ipren bättre, och mycket riktigt lugnade han sig. Småledsen, känslig och gnällig men inte på samma sätt.

Sedan vaknade Willa. På ett "strålande" humör hon också. Så då har vi alltså en svintrött, irriterad mamma och två små vrålapor och surar på allt och skäller på mig och varandra. Fantastiskt! Vid sådana tillfällen är jag inte fullt så sugen på ett tredje barn.

Men så helt plötsligt så märker man att något är annorlunda... Då ser det ut så här i soffan:


Han har alltså slocknat rakt av. Knall fall. Det var bara att bära upp honom till sängen. En liten galning kvar och efter drygt en timme så hände samma sak igen:


Kan jag få dricka mitt efterlängtade kaffe i fred nu? :-D

Mat

Här är faktiskt inte bara panik och stress :-)

Elliot har ju haft den dyra ovanan att enbart äta burkmat hemma. På dagis går det utmärkt att äta det som serveras men hemma rynkas det bara på näsan. Vi har fått ner kostnaden rätt mycket genom att inte ge fruktpuré utan han får en banan efter måltiden istället.

Så igår så gjorde jag korv stroganoff med pastaskruvar och bestämde mig för att prova. Att mata honom gick ju bara inte. Nähe, inte nu heller tänkte jag med en djup suck. Då börjar han smaka själv istället. Han äter ju inte med sked ännu utan med fingrarna. Helt plötsligt satt han och vräkte i sig korv som en tok med en och annan pastaskruv emellanåt.

Stellan och jag fick snällt dela med oss av vår mat för den var tydligen poppis :-) Så nu har hoppet tänts igen om att han ska börja äta min mat. Vi får börja i liten skala misstänker jag men som sagt, hoppet finns. Willa är jag inte bekymrad över, hon äter allt. Sten, gräs, blad, kattsand, damm... :-D

Körning

Det här med körkortet går upp och ner. Det går säkert rätt bra men jag ställer så höga krav på mig själv och sätter för stor press på mig. Jag vet att logiskt sett så kan ingen begära att jag inte ska göra små missar speciellt inte eftersom det har gått ganska fort och enorma mängder information pumpas in i hjärnan hela tiden och allt ska följa med själva körningen. Men ändå känner jag att det är så jävla onödiga fel jag gör.

Körläraren anser att vi ska köra två lektioner till, landsväg och motorväg, sedan är det dags att boka uppkörning och skrivning vilket blir denna veckan. Som tur är så vet jag att det är hyfsade köer på Vägverket så tidigaste tiden blir i senare delen av augusti antagligen. Det kommer att ge mig lite andrum för just nu har jag nästintill panik och mår dåligt av allt.

Jag vill inte ens köra, det är inte roligt. Jag tycker bara att jag gör fel hela tiden.

Spökar?

När vi flyttade till huset så lät det konstigt och högt då och då på nätterna. Inte bara lite högt utan JÄTTEHÖGT. Någon gång bankade det någonstans, en annan gång lät det som att någon stod och skakade armeringsjärn utanför fönstret o.s.v. Vi skojade om att vi hade flyttat till en gammal indiansk byggarbetsplats.

Ljudet slutade och åren gick.

Nu när Elliot och Stellan sov över på sjukhuset för sömn-EEG så bankade det plötsligt på ytterdörren kl 21:30 på kvällen. BANK BANK BANK. Hjärtat stannade och det susade i öronen. Ena katten fög ner från sin sovplats och morrade. Jag är inte förtjust i att öppna dörren i vanliga fall och hade definitivt inte tänk att göra det så sent. Men jag smög fram till fönstret och kikade. Syntes inte ett skit. Smög ner till undervåningen och kikade vidare. Syntes fortfarande ingenting och jag började tro att jag inbillat mig tills jag kom ihåg att katten också hade hört det.

En annan kväll hade jag precis släckt när jag ser en stor skugga stå bredvid sängen. Behöver kanske inte nämna att jag blev skräckslagen och tände lampan men där var ju ingen såklart.

Jag har en lite ficklampa bredvid sängen så jag snabbt och enkelt kan ta mig till ungarnas respektive rum om det är något på natten. Så häromnatten så grät Elliot och jag hörde att det var ont någonstans så vi gick ner och han fick en supp. Satt och gosade i soffan en stund innan vi gick upp och jag la honom igen. Går och lägger mig, och har precis typ somnat när en lampa plötsligt tänds. Ficklampan bredvid. Av sig självt.

Blev skiträdd och släckte den igen och det dröjde innan jag somnade igen. Kanske också för att den 10 min senare tänds igen. Då kopplade jag ifrån batteriet och sedan var jag nog vaken i en timme innan jag somnade.

Det sista som hände var i förrgår när jag skulle öppna förrådsdörren. Det brukar vara så att jag tar ett tag om dörren, svingar upp den och går in. Även denna gången tog jag tag i den, svingade upp den och tog autmatiskt ett kliv framåt. Fast dörren svingade inte. Den gick upp en bit innan den tvärstannade och eftersom jag tog ett kliv så gick jag rakt in i dörren och spräckte halva tånageln.

Ibland tror jag faktiskt att här spökar.

Slut. Färdig. Finito.

Att försöka ta körkort är nog det svåraste jag någonsin gjort. Att försöka ta körkort under den här perioden i mitt liv är nog det svåraste och mest korkade jag någonsin gjort.

Jag är helt slut. Håller på att kollapsa och gå in i den berömda väggen. Min hjärna går på högvarv hela tiden och jag kan inte koppla av. Jag är så trött så jag kan inte sova. Min kropp värker. Jag bara går runt och gråter av utmattning.

På detta ska då hem och familj skötas och där finns ingen paus-knapp. Elliot är den enklaste unge man kan tänka sig, Willa däremot är en energislukare utan dess like. Man får passa henne hela tiden för hon hittar ständigt på nya djävulskap. Ska hon upp i soffan t.ex. SKA hon upp i soffan och man kan ta bort henne och banna henne 50 ggr, det hjälper inte (men hon är söt när hon blir skitförbannad, vrålar och hugger mig :-)). Detta ger mig ingen tid eller lugn och ro att plugga teori vilket stressar mig eftersom det börjar dra ihop sig nu.

Jag får nästan aldrig sova en hel natt vilket inte är så farligt i vanliga fall men nu är det katastrof. Så fort ett barn väckt mig och jag går tillbaka till sängen ligger jag klarvaken i minst en timme och tankarna bara maler.

Nu är det mycket och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara av det.

Sommarlov

Nu hämtade jag hem Elliot från dagis och nu på sommaren så får han ta hem sina hjälpmedel därifrån så idag fick han gå hem själv. Annars brukar han gå och hålla mig i handen. På vägen hem upptäckte han en helt ny frihet och gjorde nog som ungar gör mest - kutade skrattande åt alla andra håll än hemåt så jag fick jaga honom hela tiden :-D

Badanka

Kladdigaste mjukosttjejen i stan får ta ett bad efter frukosten. Bleka mamman solar bredvid och blir nedskvätt fast det är bara skönt :)

Tystnad

Tystnad är väldigt ovanligt i vårt hem. Därför blev jag misstänksam när Willa blev tyst under frukosten :)

Zorro

I många år har vi haft tre katter. I många år har det gått åt mängder av dyr kattsand och vi har köpt 10-kilos säckar av Royal kattmat. Under alla dessa åren har Zorro / Potatistjuven / Tjockis / Rumpnisse blivit tjockare och tjockare. Han har alltid varit egen och knasig men detta har eskalerat till att faktiskt bli en fara för både vuxna och barn. Därför tog vi beslutet att ta bort honom.

Vi har pratat om det i flera år men det har känts så fel så vi har bara skjutit upp det. Men nu när hans beteende blivit farligt var det inte så svårt längre. Jag grät inte ens. Hade en klump i magen och fuktiga ögon och kände mig sorgsen, men jag aslipade inte som jag brukar göra när ett djur måste dö.

Så i onsdags förra veckan somnade han in. Det tog tydligen 30 min och tre sprutor med sövning för att han över huvudtaget skulle somna. Veterinären kommenterade det med att: Ja... Han är ju välgödd i.a.f.

Tidigare har vi fyllt på kattmaten med minst 2 dl/dag. Nu har vi inte fyllt på sedan i onsdags förra veckan. När man tömt kattlådorna tidigare så har påsen varit överfull. Nu är det bara lite som skramlar på botten.

Jag tror inte vi behöver köpa hem 10-kilos säckar av kattmat mer. Inte heller köpa 30 kilo kattsand i taget.

Lovefilm

Jag är Buzzador och nu sist har jag buzzat om Lovefilm. Då fick jag låna hem 4 filmer gratis. Mina vänner får också ta del av erbjudandet genom länken: http://www.lovefilm.se/newsignup.do?voucherKey=7YAe2

Hittills har vi sett Twilight, Mamma Mia, Benjamin Buttons otroliga liv och väntar på att få hem Australia. Skitsmidigt sätt att hyra film och inte alls speciellt dyrt :-)

Idag slog det mig...

Jag är lycklig!
Jag tror jag alltid har varit en ganska pessimistisk människa. Sett livet mer i svart och grått än i rosenrött. På den senaste tiden så har det långsamt börjat sjunka in att jag faktiskt mår bra. Jag är lycklig och ganska harmonisk. Jag älskar mitt liv och min familj.

Bara i det att jag sällan ser fula och negativa saker i och på andra människor. Det gäller även saker och ting också. Jag ser inte grannens ovådade trädgård som ful, den liknar mer en blomsteräng med vackra blommor.

Jag är ofta i stan numera och ser mycket folk. Tidigare har jag nog avundsjukt tittat på dom men numera konstaterar jag bara att jag har den bästa mannen, de underbaraste ungarna och ett härligt liv.

Jag vet hur skört livet är, hur snabbt saker förändras.
Undrar hur länge glädjebubblan håller?

Sömn-EEG

Jag övningskör och övningskör.
Jag växlar ständigt mellan att vara mest rädd för antingen körningen eller teorin. Nu har det varit körningen ett tag men så har vi köpt en extrabil med växlar efter som vår vanliga bil har automat, så nu får jag öva massor! Nu på helgen kör jag 2-3 timmar/dag. Alltså är jag nu rädd för att jag inte kommer att klara teorin. Dels så har jag sååå svårt för att plugga saker under de bästa förhållanden, dels så har jag ont om plats, tid och får ingen ro hemma. Men det ska väl gå det med såsmåningom :-)

Sömn-EEG ja...
I natt ska Stellan och Elliot sova över på sjukhuset. Elliot ska få små elektroder fästa på huvudet (Lycka till med det!) och ska förhoppningsvis somna nu efter 19 - 20-tiden. Sedan ska de väckas vid 3-tiden och hållas vakna till 7 imorgon bitti (Lycka till igen!). Jag är SÅÅÅ glad att det är Stellan som sover över med honom. Jag får panik på sjukhus, avskyr dom. Känns som ett fängelse och man är sällan där av trevliga anledningar som att få barn t.ex. Det är mest elände med sjukhus. Sedan kan jag knappt hålla ögonen öppna efter 21 så att vara vaken halva natten och sedan ha en fulltecknad dag som vi har imorgon finns bara inte i min värld. Men det måste göras och jag vet inte riktigt vad de kan upptäcka men jag antar att epilepsi kan registreras.

Iakttagelser

Nu när jag håller på att ta körkort så åker jag mycket buss. Ja, för att ta mig till körskolan då alltså :-D Jag hade kunnat ägna ganska mycket tid åt de flesta busschaufförers inkompetens bakom ratten men inte idag.

Jag iakttar folk ganska mycket. Sitter inte och rå-glor såklart men spanar lite. När jag märker att någon tittar på mig så tänker jag att dom säkert tänker "Vad tjock hon är!". Fortfarande, fastän jag gått ner ganska mycket (men fortfarande har 10 kg kvar tills nöjd-och-färdig-stadiet). Jag undrar lite vad folk tror att jag tänker när de märker att jag kollar på dom? Är de lika negativa som jag?

Själv tänker jag knappt alls negativt om folk. Det stod igår en punkare och väntade på bussen. Han märkte ganska tydligt att jag kollade på honom då och då. Jag tittade för att han hade ett ganska fint ansikte bakom piercingarna sedan var jag imponerad över hans engagemang med sitt hår. Han hade tuppkam och verkade lägga ner mycket tid på sitt hår och utseende. Själv var jag osminkad och hade nog inte dragit en kam genom håret den dagen...

En svart tjej hoppade på bussen. Jag avundades hennes tröja och påminde mig själv att jag m å s t e köpa nya kläder.
En kvinna med burka. Fan vilka schyssta ögonbryn hon har! Jättesnyggt plockade!
Invandrartjej. Åh, vad fint hår hon har! Undrar vad hon använder för inpackning? Jag har efter års letade fortfarande inte hittat de ultimata hårvårdsprodukterna.
Äldre kvinna med käpp. Vilka kindben! Hon måste ha varit en riktig skönhet, det lyser riktigt igenom.

Så tänker jag. Vad tänker andra? Vad rör sig i deras huvuden?

SMS-lek

1. Ta fram din mobil.
2. Gå till Inkorgen.
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i SMS:en.
4. Fråga 1 - Första meningen i första SMS:et.
5. Fråga 2 - Första meningen i andra SMS:et, o.s.v.

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen?
Jag mailar dig på hotmail strax.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?
Jag har tänkt lite på det...

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss?
Ok vi klarar oss.

4 Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?
Du får kolla eller så får vi fixa nåt annat.

5 Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?
Haha vad skönt!

6 Vad skulle du skrika om du vann en miljon?
Godnatt älskling.

7 Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom?
Puss vad kul att det kommit en tand.

8 Vad vill du höra mest av allt?
Okej :)

9 Vad kommer bli dina sista ord vid liv?
Så goa dom är.

Regnbåge

Mycket kan man tycka om där vi bor men jag har aldrig bott någonstans där man ser regnbågen så ofta. Tyvärr så försvinner den snabbt så man hinner inte få något snyggare upptill än hustak.

Habilitering

Igår var vi på habiliteringen för läkarbesök med Elliot. Han frågade, pratade och klämde lite. Han kan fram i .a.f. att Elliot ska göra sömn-EEG nu snart och så ska han skicka remiss till magnetröntgen, ryggmärgsprov, lite andra prover och synundersökning.

Jag frågade åt vilket håll det lutade och han sa att det var omöjligt att säga. De har aldrig sett en unge som honom innan :-D och så får vi ju se provsvaren, men skulle han tippa så var det något åt autism eller epilepsi.

Om det nu skulle vara något av det så kan det ju inte vara så allvarligt så den biten är jag inte så bekymrad över. Hoppas bara att de kommer fram till något så han kan få så bra hjälp han behöver. För mig är han ändå en högt älskad, glad, sprallig och busig unge :-)

Det är kört.

Nu är det över. Min ungdom är verkligen förbi.
Igår hittade jag tre grå strån i ögonbrynen!

Övningskörning

Elliot mår bra :-) Han äter som en häst och är som vanligt fast lite tröttare. Jag försöker att inte tänka på vad som hände i lördags. Mitt barn var ögonblick ifrån att dö. Det är nästan overkligt och får mig att må illa.

Annars så övningskör jag. Eftersom det är jobbigt att flytta bilstolar fram och tillbaka så får det bli så att jag kör om vi ska någonstans. Det går bättre än vad jag hade trott faktiskt fast det är lite läskigt ibland. Som idag var det motorväg och stadskörning. Inte så mycket trafik tack-o-lov men ändå. Första incidenten kom idag när jag backade in i en stor sten. Bilen mår också bra ;-)

Får väl se hur det går nästa vecka när jag börjar på körskolan. Och så MÅSTE jag plugga mer teori.

Sjukhusbesök

Nu har jag, Willa och svärmor varit på sjukhuset och hälsat på Elliot och Stellan. Elliot mår förhållandevis bättre men det finns oklarheter så han får vara kvar minst en natt till. Han blev ju skitglad av att se mig vilket värmer mammahjärtat :-)

Mindre roligt var det att höra om vad som egentligen hände igår.
Elliot kräktes så fort de kom in på akuten såklart och sedan fick Stellan sitta med honom och vänta - i 1 timme. Med en halvt medvetslös 2-åring som fått ett hårt slag mot huvudet. Anledningen till att det "bara" blev 1 timme var att Elliot blev medvetslös. Han försvann totalt vilket fick superfart på personalen som kastade in honom i ett akutrum för att få igång honom. Stellan trodde faktiskt att det var kört, att Elliot dog.

Sedan fick E. ett krampanfall som inte lugnades med kramplösande medicin så därför sövde de ner honom över natten. Tydligen så hör krampanfall inte till sjukdomsbilden av hjärnskakning så nu får de stanna kvar för de vill veta varför han fick kramp. Visst har han hjärnskakning men det är något annat fel också som kunde vara orsaken till att han tappade balansen från början. Händer det inget nu när de är där uppe får de antagligen åka hem imorgon men komma tillbaka om en vecka eller två för att ta sömn-EEG.

Läkaren frågade en massa om han haft kramper tidigare vilket han aldrig haft. Däremot så berättade vi om hans sena utveckling och allt som hörde därtill vilket läkaren tyckte var väldigt intressant för att låg kramptröskel och sen utveckling hörde ofta ihop.

Vi får bara vänta och se antar jag. Elliot lever i.a.f. Han är trött och yr men det är inte så konstigt. Han somnade stenhårt på min arm så vi smög hemåt medans han sov så blir han inte så ledsen.

Hemma är det väldigt tyst och ensamt... Saknar mina älsklingar!! :-(

Älskade unge...

Igår stod jag i köket vid 19-tiden när jag hörde Stellan ropa till från vardagsrummet. Kollade in i rummet och ser honom plocka upp Elliot från golvet och som börjar gråta. Då har han suttit med ryggen utåt i soffan och gungat och såklart ramlat bakåt och slog bakhuvudet i soffbordet.

Vi kollade igenom honom så han inte blödde. Han fortsatte att vara ledsen och vi tog det som en kombination av att han blev rädd, hade ont i huvudet av slaget och var trött för det var snart läggdags. Han fick välling och en Alvedon och fick gå och lägga sig. Vi hörde honom gny till inne hos sig och då har han kräkt. Redan då var det klart hjärnskakning och det var dags att åka till akuten.

Medans Stellan gjorde sig iordning så blev han snabbt sämre och kräktes mer, var yr så ögonen rullade och knappt kontaktbar. Då började jag bli rädd på riktigt. Efter att Stellan hade åkt så tänkte jag ringa akuten för at förvarna dom och satt med Vårdkatalogen och bläddrade och bläddrade medans jag grät. Hittade inget förbannat telefonnummer och efter 20 min så visste jag ju att de redan var inne så då fick jag gå och natta Willa som var halvt hysterisk av allt.

Fick sedan ett SMS vid 0:30 och då låg han nedsövd på IVA med antibiotika. De hade misstänkt hjärnblödning eftersom han var så dålig men det var inget som tur var så jag antar att han skiktröntgats.

Nu är kl 6:30 och jag fick precis ett SMS om att de väntar på att läkaren ska väcka honom för att se hur han mår. En som då rakt inte mår bra är jag. Jag gråter och gråter och har en stor klump i magen och mår illa. Min stackars lilla älskade Elliot...

Översättningar

När man tittar på utländska serier och filmer på annat sätt än när de går på TV så är det oftast fjortisar som har översatt dom. Det visar ju klara brister i språkkunskap men ibland blir det väldigt roligt. Just nu så kommer jag ju inte på så bra exempel såklart men en film vi såg hade automatöversättning utan efterkoll så alla miss var översatt till fröken.

Det blev ju ganska underligt när ord som misstänkt, missförstånd, missa o.s.v. översattes till frökentänkt, frökenförstånd, frökena.

Jag kom att tänka på det här när vi såg en serie innan där en översatt mening löd: Som ett barn som täcker ett förstoppat djur innan det ska sova.

Ehh, va?! :-D
(jo, jag fattar vart de ville komma men så jävla fel det kan bli)

Allt som du gör kan jag göra bättre.

Numera har jag två härmapor hemma. Mest märks det ju på lilla apan som är väldigt snabb på att snappa upp vad storebror gör.

Morgonpromenad

Willa behöver sova på förmiddagen men hon hinner aldrig. Det finns ju så mycket annat att göra! Därför brukar jag gå en sväng efter vi lämnat Elliot på dagis. Har man tur så slocknar hon och sover i några timmar. Idag kämpade hon tappert :)

Vad alla mammor vet

Alla mammor vet att det här är det vackraste som finns. Att se sitt barn sova lugnt och höra dess andetag. Att smeka den varma kinden och det mjuka håret och att ständigt förundras över att den här fantastiska lilla människan är en del av en själv. Det gör jag varje kväll och känner dubbel lycka över mina två underverk.

Stressad

Hela mitt liv stressar mig just nu.

Dels så är det hela den sociala biten som nästan helt legat på is hela vintern. Vi har av olika anledningar inte tid. Vi har inte ens tid med oss själva. Vi såg en film i helgen (Bedtime Stories) och det är första gången på typ ett halvår vi har haft tid. Så nu har vi mängder med folk vi borde hälsa på, fika med, bjuda på middag o.s.v. och det värsta är att jag misstänker att det kommer att bli tajt även framöver.

Vi vill även till IKEA och GeKås bl.a. själva vilket blir svårt. Ungarna kan vi visserligen ta med till IKEA men inte till GeKås och vi har ingen barnvakt så det kan vi glömma.

Om 4 månader börjar jag jobba. Om 4 månader måste jag ha körkort och jag har inte börjat plugga ännu för jag har inte tid! Om 4 månader börjar Willa dagis och då måste hon kunna äta vanlig mat vilket hon vägrar just nu. Om 4 månader kommer hon dessutom mest troligt att börja på ett dagis på andra sidan området vilket kommer att bli skitjobbigt på morgnarna. Har jag då INTE körkort... *pust* Dessutom har chefen börjat försöka införa rullade skift vilket inte alls går ihop med Stellans arbetstider. Om det går igenom för mig får jag inte sova på nätterna var tredje vecka t.ex.

Och så håller jag på att försöka bli av med de sista kilona som sitter som berget! Jag har knappt några kläder att ha på mig och jag vägrar köpa nya innan jag är färdig.

1:a april

Jag avskyr 1:a april. Jag blir alltid lurad.
Jag är inte korkad, dum eller efterbliven på något sätt men eftersom jag själv är praktiskt taget oförmögen att ljuga och inte ser så stor mening med det så tror jag någonstans att ingen annan gör det heller. För att luras/skoja är att ljuga!

De som står i tidningarna går jag inte på, det är ju så löjliga saker. Däremot så trodde jag att en gammal kompis hade förlovat sig. Ja varför inte? Han har träffat en tjej nyligen och är alldeles till sig av kärleksyra så det hade inte alls förvånat mig.

Jag trodde att Jacob Öqvist hade fått sparken från Vakna med The Voice. Kollar på det på morgnarna och hade inte alls blivit förvånad om han hade fått gå. Nu var "anledningen" att han hade moonat sin chef som vid tillfället satt i möte med tyska, högre chefer. Det tyckte jag inte var så farligt, däremot så hävdade han bestämt att ananas heter [ann annas] på engelska och det var så korkat så det finns inte :-D

Min man hävdar bestämt att jag inte har någon humor. Det har jag visst, bara inte samma som honom. Han säger saker med sin vanliga röst, utan en antydning till att han inte menar det, och vanligen så blir jag ledsen och sårad. Då kan han surt senare säga att "jag skojade bara". Jätteroligt... haha...

Lögner, lögner, lögner.

Nu är det klippt!

För ett halvår sedan hade jag långt hår, mer än halvvägs ner på ryggen. Skittråkigt så jag klippte av 20 cm. Nu har det varit lika tråkigt igen så jag har velat klippa mig länge men har liksom inte hunnit för antingen är vi sjuka eller så ska S. jobba, men idag så blev det av! Så jag klippte av typ 15-20 cm till. Jätteskönt!

Och nä, jag är inte sur men det är jävligt svårt att fota sig själv.

Magiska förgörarhänder.

Min dator klappade ihop häromdagen.
Den har hållit på att blinka i skärmen ett tag och på sistone så har skärmen blivit svart då och då. Då har jag startat om datorn och så har den tuffat på igen. Ibland så har det inte varit en blinkning på flera dagar men så häromdagen så startade den och blev svart direkt.

S. gav inte upp hoppet utan satt i två dagar och formaterade den och la in all information igen. Igår meddelande han att den var klar för användning. Jag sätter mig framför den, fäller upp locket - och skärmen slocknar.

Jag har magiska förgörarhänder!

Jag är inte alls sugen på att köpa en ny dator så vi ska dela på S. dator istället. Jag kräver inte så mycket, bara mina favoriter, mina bilder, Photoshop och snart Sims 3 :-)

Tillfällighet

Ibland kommer det lite märkliga tillfälligheter. Som igår när jag av okänd anledning frågade S. om han hade hört något från en gammal jobbarkompis som slutade på jobbet för flera år sedan. Nä, det hade han inte. Har inte en aning om varför jag plötsligt kom att tänka på honom.

Idag har nämnda jobbarkompis ansökt om att bli vän med honom på Facebook. Visst är det märkligt?

Jessus Kristus

Häromdagen fick jag post adresserat till Jessica Christ.
Det tyckte jag var lite lustigt.
Fick mig att känna mig lite speciell. Upphöjd på något sätt.

"Men framför allt baby, så älskar jag dig"

I helgen har jag (och Willa) mått pest men idag är det måndag och nya tag. Sömnbrist och illamående till trots så har vi varit ute och gått en stund. Jag hade nyladdade batterier till mp3:n och eftersom jag inte har tillgång till musiken så fick jag nöja mig med den musik som låg i.

Jag har inte lagt i musik sedan Elliot var bebis så det var ganska kul att upptäcka vad som fanns på. Det var en Britney remix-skiva, Madonna, Dido, Martin Stenmark och det bästa av allt - Björn Rosenström =). Jag gick med lätta, glada steg.

Energilös

Jag trodde att våra sjukdagar hade lugnat ner sig och att vi började gå mot friskare tider.
Då åkte vi på nåt virus på steroider. Jag tror aldrig jag varit så dålig på det sättet någongång. Hade hög feber i tre dagar och var helt borta. Det värsta var väl att jag inte kunde sova heller för det var feber och frossa om vartannat och jag levde på värktabletter.

Vad det än var så gick det över men sviterna sitter i ännu för jag är sjukt trött. Det är precis som när man är gravid de första månaderna. Är som i dvala och kan sova hur mycket som helst. Sitter jag upp i soffan och bara blundar så glider jag iväg direkt. Jag längtar tillbaka till sängen innan jag ens gått upp.

Har ingen energi och inget tålamod alls vilket går ganska illa när man har Willa som är gnälligare än gnälligast just nu. Hon är totalt oförmögen att roa sig själv och vill ingenting. Dessutom ska hon upp vid 5-6 varje morgon vilket inte direkt gör underverk för mitt humör eller sömnbehov.

Det blev tyst.

Någon börjar bli rörlig och gillar att trycka på knappar. Då kan man stänga av ljudet på stereon.
Hon försökte lära sig krypa i två dagar, sedan struntade hon i det och fortsatte rulla runt rummet istället. Jaja, det funkar ju det med. Jag har gett smakisar sedan hon var 4 månader, hon är snart 8 månader, men det har liksom aldrig riktigt gått hem utan välling har varit det bästa, tills för två dagar sedan. Då ska hon bara äta mat och inte ha välling knappt alls.

Elliot börjar bli jättebra på att äta bitar och vi hurrar i tysthet inombords :-D Om vi bara kunde bli av med burkmaten också *suck* Men det kommer väl förhoppningsvis.

Stöld från Meria

Strax före giftermålet:

Killen: Äntligen,jag har väntat så länge nu.
Tjejen: Vill du att jag ska gå?
Killen: Nej,var har du fått det ifrån? Bara tanken får mig att må dåligt.
Tjejen: Älskar du mig?
Killen: Självklart, alla tider på dygnet!
Tjejen: Har du bedragit mig någon gång?
Killen: Nej aldrig! Varför frågar du ens?
Tjejen: Vill du kyssa mig?
Killen: Ja,så fort jag får tillfälle till det.
Tjejen: Skulle du någonsin slå mig?
Killen: Är du galen? Du känner väl mig?
Tjejen: Kan jag lita på dig?
Killen: Ja älskling....
Tjejen: Älskling....

7 år senare:
Läs texten nerifrån och upp...

Februaridag

Vi lämnade Elliot på dagis och sedan gick Willa och jag ut och gick en lång runda i snön. Behövde få lite frisk luft och röra lite på mig fastän jag egentligen inte orkade. Willa sover skitdåligt vilket gör att jag sover dåligt. Tror jag har fått sammanlagt 4-5 timmars sömn i natt. Mellan 2 och 4 så var den t.o.m. sammanhängande! Jag vet inte vad det är med henne, hon snyftar, pruttar och gnyr om vartannat och det är aldrig samma från natt till natt.

Så här ser det ut på rundan i.a.f. Jag längtar till våren!

Och så vill jag ha en ny kamera. Jag älskar systemkameran med alla inställningar men avskyr att släpa på objektiv och har alltid fel objektiv med mig. Funderar på att sälja den men samtidigt kostade den ganska mycket och det är så dåligt andrahandsvärde på den. Hade med den idag men med fel objektiv så jag hade ingen vidvinkel s mobilen tog betydligt bättre bilder.

Nu är jag som en liten isklump och ska försöka få upp värmen innan det är dags att hämta Elliot igen :-)

Vad hände?

Igår deklarerade jag för min man att nu får det vara slut på allt snask, gräddigt och sött. Okej med lite McDonalds då och då, men det räcker. Vi har varit sjuka mycket under vintern och kroppen har skrikit efter onyttigheter och vi har gjort den till lags.

Sedan åkte vi och handlade, och jag vet inte riktigt vad som gick fel men när vi kom hem hade det slunkit med kex, semlor, chips och choklad bl.a. och sedan åkte S. och köpte middag på McDonalds.

Alla hjärtans dag

Elliot opererades ju i torsdags och i fredags var han ganska okej. I lördags däremot vaknade han blek, trött och hade ont i halsen och ville knappt dricka nåt. Det lilla han fick i sig gick sakta, sakta. Han hade 38,3 i feber så jag ringde ÖNH som skickade oss till akuten.

Där konstaterades en infektion så det blev penicillin. Apoteken hade stängt så vi fick 3 doser där i pulverform som skulle blandas i vatten. Där skulle han ha i sig 7 ml. Det låter kanske inte mycket med det är enorma mängder för en liten barnmun. Sprutan man använder tar dessutom bara 5 ml så det fick göras två ggr i stöten. Stackars barn...

I går hämtade S. ut den riktiga Kåvepeninen och då fick vi med fruktsmak och starkare så han behöver bara ta 3 ml så det är lite enklare. Försöker göra det snabbt men det är inte lätt ändå.

Lägga honom halvsittande, hålla fast två viftande armar och försöka få in sprutan i munnen när huvudet flänger fram och tillbaka och spruta in i kinden och snabbt sätta honom upp och in med nappen som tröst. Bläh...

Älskade unge!

Elliot opererades igår.
Var helt förstörd dagen innan, grät ut ordentligt i duschen och skärpte mig på morgonen men bröt ihop när Stellan gick iväg med honom till sövningen. Fan, man var stentuff förr men sedan man fick barn är jag som en blöt disktrasa.

Elliot fick inget lugnande utan de försökte sätta nål i armen direkt vilket inte gick, inte handen heller så det blev mask. Operationen tog 1 timme sedan kom han till uppvaket. Det är bra om de sover så länge som möjigt - alltså vaknade Elliot direkt.

Ögonen var helt tomma och han var lealös men det hindrade honom inte från att vifta och försöka ta sig någon annanstans. Han viftade, vrålade och grät och blodet skvätte. Jag fick ta på mig en operationsrock och hoppade upp i sängen och höll honom. Lyckades lugna honom och han somnade sittande dubbelvikt med huvudet i mitt knä och där sov han i nån timme till.

Det är tydligen väldigt obehagligt för dom när dom vaknar så tidigt. Kroppen är vaken men hjärnan sover och hela världen snurrar. Det är bara att hålla fast och låta skrika. Som tur är så är han så liten och inte så stark. Sedan vaknade han och var sig själv igen :-)



Alla hade hela tiden sagt att vi skulle komma hem på eftermiddagen. På informationspappret likaså. När sedan en sköterska från barnavd. hämtade oss så sa hon "ja, så kommer ni hem imorgon". Va?! Jo, då ska barn under 3 år stanna över natten, det är deras (egna, påhittade) regler som ingen upplyst oss om. ÖNH-läkaren kom och han hade inte heller en susning om reglerna och sa att vi får se hur han mår i eftermiddag.

Upp på avdelningen (underbar utsikt över halva stan och havet) och allt var rätt okej. Elliot piggnade till snabbt efter han hade kräkt upp allt blod han svalt och börjat äta igen, men blev grymt rastlös. Han kunde inte vara på golvet för där var svinkallt och att leka med bilar och kolla i böcker i sängen förlorar snabbt sin tjusning.

Vi blev tack-o-lov utskrivna vid 16-tiden med nogranna instruktioner om vad vi ska ringa och göra om han börjar blöda och bla, bla, bla. Skönt att vara hemma och vi somnade tidigt allihop :-)

En rolig sak som hände ner på uppvaket var att jag satt och pillade med mobilen. Då kom det en sköterska framrusande och sa att jag fick abslout inte ha på telefonen! Jag sa lugnande att den var på flygplansläget men det fattade hon inte alls och stirrade upp sig och sa att det kunde gå förbi en hjärtpatient med pacemaker och radiovågorna kunde döda honom. Jag orkade inte tjaffsa och stängde snällt av telefonen. Orkade inte förklara vad flygplansläge var för något och att mobiltelefoner inte kan döda hjärtpatienter :-D

Tragedier

WTF!

Varenda dag är det sån här skit i tidningarna. Mord, våldtäkt, barnmisshandel, djurplågeri, tragedi. Jag vill läsa glada nyheter! Jag vill inte läsa om fasansfulla tragedier som jag inte kan eller vill förstå. Och folk tycker det är konstigt att man läser skvallertidningar. Där förekommer ju såklart också tragedier men oftast är det värsta som händer en skilsmässa, och mest är det romansrykten och födda bebisar. Sånt blir man betydligt gladare av.

Jag vet att det finns glada nyheter också i Aftonbladet t.ex. men de ligger aldrig på löpet och skrivs aldrig med enorma rubriker.

Sömn

Jag har alltid älskat att sova. När jag var yngre och inte hade något att göra så kunde jag gå och lägga mig ett tag för sova är så skönt! Sedan har jag alltid varit välsignad med att ha bra arbeten där jag inte behövt gå upp så tidigt, speciellt mitt nuvarande jobb (som jag inte besökt på 2 ½ år), där börjar jag 13:55 så det är inget stress på morgnarna direkt.

Visst fattade jag att det skulle bli annorlunda med sömnen när man fick barn men jag var nog inte beredd på omfattning av det. Det började redan när jag var gravid med Elliot och fick sömnproblem. Kunde plötsligt bli klarvaken mitt i natten och sedan började man ju få ont överallt så då kunde man inte sova på nätterna för det. Men man kunde alltid ta igen lite sömn.

Det gick inte direkt efter det :-D En av mina fördelar är att jag nästan alltid kan somna på stört. Så fort jag blundar så glider jag iväg. Kanske beror det på mina drömställen jag har. Mitt vanligaste ställe jag tänker på innan jag somnar är en strand. Jag känner den varma sanden mellan tårna, hör vågorna slå mot stranden, känner den svaga brisen, dofterna, solens värme... Ibland går jag åt vänster. Där är palmer och djungel. Ibland går jag åt höger, där är strandbaren och där sitter Stellan och väntar på mig med en paraplydrink. Vi kysser varandra och allt är avslappnat och mysigt. ZZzzzz....

Så själva somnandet har jag inte problem med. Det är det ständiga vaknandet! Jag känner mig aldrig utvilad. Aldrig. Oftast vaknar jag mellan 1-4 ggr/natt av en eller två ungarn som gnyr, är ledsna, har ont någonstans vill ha nappen o.s.v. Skulle jag mot förmodan inte vakna på natten så ska Willa upp vid 6 varje morgon.

Värst är ändå när man är sjuk och inte kan vila alls. Man skulle behöva sova länge, spendera dagar i sängen, sova middag men det är sånt jag kan få drömma om i några år till i.a.f. :-)

Klippning

Elliot behöver klippa sig. Håret står åt alla håll. Det är lätt åtgärdat. Eller lätt och lätt, man får låta honom bada och distrahera honom med badleksaker och snabbt som attan klippa honom och inte låta håret falla på honom för märker han det så får man inte röra honom sedan :-D Förhoppningsvis så är både barn och mamma hela och rena efter den proceduren och har både öron och fingrar i behåll.

Jag behöver också klippa mig. Jättemycket. Inte alls lika lätt åtgärdat. Vi har saker inplanerad hela tiden som vi ständigt får skjuta upp p.g.a. sjukdom och man vet aldrig när Stellan behöver jobba över eller göra något annat. Då är det inte enkelt att boka klipptid, speciellt inte eftersom den tjejen jag vill ha inte jobbar alltid. Förra klipptiden ändrades nog 3 ggr innan jag kom iväg.

Jag får stå ut i några veckor till så har förhoppningsvis allt lugnat ner sig :-)

Tvättdag

Såg en tråd på Familjeliv där det frågades om man hade en speciell tvättdag i veckan. Haha! Här är alla dagar tvättdagar. De dagar man hoppar över tar man igen sedan då man tvättar 2-3 maskiner istället :-D

Jag fattar inte riktigt hur man gjorde förr då man bodde i lägenhet. Okej, man hade inte barn då men ändå, det är ju så mycket annat som ska tvättas - sängkläder, handdukar, mina kläder, hans kläder - och det är ju bara veckotvätten. Sedan kommer ju specialgrejerna som badrumsmattan, gardiner o.s.v. Och så nu barnkläder. Det måste ju ha varit massor av släpande med tvätt upp och ner i hissen/trapporna!

Och då vill jag inte ens tänka på kräkperioder nu, då går maskinen 2 ggr/dag. Hur gör man då när man bor i lägenhet och måste boka tvättid? Urk... Nä, egen tvättmskin och torktumlare är en lyx som jag aldrig kommer att släppa igen.

Status - Sjuka

Vi är jättesjuka allihop. Stellan har bihåleinflammation och käkar massor av penicillin men det verkar segt att bli av med ändå. Jag blir mer och mer förkyld och har sprängande huvudvärk och hostar, ungarna har feber och snorar och hostar. Stellan ska väl börja jobba igen imorgon, då kommer jag lagom att bli dödssjuk och får lik förbannat ta hand om två sjuka barn själv.

Det som ändå är värst är att Elliot ska opereras om 1½ vecka och då var kravet att han inte ska ha feber eller grönt snor. Så det blir inte en dagisdag för honom förrän efter operationen. Han har ju jättedåligt immunförsvar och drar på sig allt han kommer i kontakt med. Och för de som inte vet det så ska han minska mandlarna, ta bort polyp bakom näsan och få rör i öronen.

Han äter ju inte vanlig mat och nu inte heller puré. Han kräks direkt. Så nu lever han på Proviva fruktdrycker och välling. Det blir man inte fet på kan jag meddela :-(. Han är också täppt i näsan jämt och snarkar jättemycket så han ibland får andningsuppehåll. Det är väl också en bidragande orsak till att det är jobbigt att äta. Sedan hör han knappt något. Hans lilla tal har helt gått tillbaka och vi märker ju att han inte hör något vilket troligen beror på vätska bakom trumhinnorna orsakat av alla förkylningar.

Så det är inte lätt nu.

Emelie efterlyste info om mamma och där är det faktiskt ganska bra. Vi städade hennes lägenhet innan hon kom hem från sjukhuset SOM TUR ÄR. Annars hade det aldrig blivit gjort. Och hon har hemtjänst som städar åt henne två ggr/månad. Jag vet inte hur de skulle ha reagerat om de sett hur hon hade det. Vi fick köpa en dammsugare åt henne också för det hade hon ingen :-D Hon bjöd t.o.m. in sin granne häromdagen så nu finns där nog inget att skämmas för :-) Kroppsligt så mår hon bättre men är orkeslös och så äter hon bara skitmat.

Dygnet borde ha fler timmar.

Jag har nog världens tråkigaste blogg :-D Jag bara tjatar om mina underbara ungar hela tiden och det kommer inget roligt, intressant eller insiktsfullt alls. Dessutom så kan jag inte ens styla bloggen. Har någon vag aning om hur den ska se ut men har inte tid eller energi på att skapa fram bilden riktigt.

På kvällar och nätter så går min hjärna på högvarv emellanåt tyvärr och jag sprudlar av idéer. Jag vet vad jag ska skriva om, jag vet hur tvättstugan ska renoveras, jag vet en jävla massa men när morgonen kommer och Willa börjar tjattra och jag vill vara medvetslös och inte alls leka så är allt som flödade på natten som bortblåst.

Jag sitter framför datorn i dvala med ett glas Treo i hopp om att vakna och ta bort sömnbristhuvudvärken. Det är ungefär som att jag varje dag tänker att jag ska pälsa på ungarna och gå ut och gå så alla får frisk luft. Tanken är ju god men av någon anledning så kommer det alltid saker i vägen.

Vet du vad jag kom på nu kl 13:04?
Jag har inte ätit något idag. Och så är jag ledsen för att http://arstiderna.com/ inte levererar där jag bor.

Hugin och Mugin

När Elliot var liten hade han mest bodys vilket Willa har haft typ en gång. Hon är en sparkdräktstjej. Igår råkade jag hitta dessa underbara Hugin och Mugin-dräkter som jag bara måste ha! Vet bara inte i vilken storlek. Lilla fröken har ju 80 nu ungefär men olika tillverkare har olika storlekar.

Vad hände?

Över en natt vände det.

När jag tidigt insåg att det bodde en flicka i min mage så mös jag. När BM sedan bekräftade det blev jag pirrigt glad. (Såklart hade jag blivit lika glad för en pojke!) Jag började drömma om klänningar och rosetter. Om en vän liten söt tjej som snällt lekte och klappade mig på kinden och tyckte om att kramas.

Att det sedan blev en liten sumotjej som växer och växer, som slåss, rivs, nyps, som slänger sig hejdlöst, rullar runt golvet, som ska leka med Elliots leksaker (helst samtidigt som honom), som har humör som inte är av denna världen och som blir asförbannad för minsta motgång blev lite... Förvånande :-D

Nu har hon gått in i en separationsfas och blir hysterisk (jag överdriver inte!) så fort hon inte ser en. Stellan undrade igår vad som hände? För 3 dagar sedan var hon en ängel. Visserligen en ängel med humör men ändå. Nu är hon ett litet energisugande monster. Ett sött monster.

Stellan var ensam med henne i en timme igår. Han var helt slut när jag kom hem och påstod att han tänker jobba över varje dag så länge hon är så här. Stackars farmor som ska vara barnvakt i eftermiddag. Jag får plocka fram öronpropparna åt henne. Och kanske skyddskläder...

Om några veckor senast borde monstret ha flytt och vår lilla gosiga tjej vara tillbaka :-)

Det går framåt!

Mina barn är så jävla roliga. Just nu går det framåt utvecklingsmässigt för båda två.

Elliot har kommit på att han kan gå och har gått själv fram och tillbaka flera ggr i köket. Däremot så är han vansinnigt osäker så jag måste antingen låtsas att jag stödjer honom eller så får jag glida på rumpan framför honom så han går emot mig och han vet att jag tar emot honom om han faller. Känner han inte den tryggheten sätter han sig på rumpan och får gelében.

Han är så stolt själv också och när han gått en vända så skrattar han som överdrivna filmskurkar HAHAHA!


Willa har lärt sig sitta och det går rätt bra, bara man har kuddar runt omkring så hon inte slår sig när hon slänger sig. Men det är inte det som är det roliga även om det är skoj.

Hon har aldrig varit särskilt lättflörtad. Hon har lett guligt emot en sedan dag 1 men att få henne att skratta är värre. Man kan hålla på hur mycket som helst och har hon en bra dag kan det komma ett litet oengagerat "hehe".

Nu har jag hittat lite saker som är roliga. Zorro, vår äldsta katt, är tydligen jätterolig. Hon tjuter lyckligt och hoppar så fort hon får se honom. De andra katterna bryr hon sig inte nämnvärt mycket om. Hon kan också börja skratta om man skriker AJ!! vilket händer rätt ofta för hon är stark som en liten björn och nyps, rivs och slåss (oavsiktligt såklart). Hon skrattar också om man försöker se farlig ut och morrar och brummar som björnen Baloo och om man försöker skratta som en läskig gammal gubbe HÖHÖHÖ.

Knasiga ungar *älska*

Sötaste tjejen i stan

Nytt år

Jul och nyår kom och gick utan större inverkan på livet. Tänker inte göra någon större tillbakablick på 2008, Willa var ju ändå det största som hände :-)

Rent allmänt så har de senaste månaderna enbart präglats av sjukdom. Stellan påstår nu att han känner sig frisk. Det gör inte jag. Känner mig inte alls återhämtad och har ingen energi och är ständigt trött. Skulle kunna spendera hela dagarna i sängen om jag fick. Gärna med en chipspåse :-) Chips är nog för övrigt det enda som smakar som det ska. Inte för jag äter så mycket chips, för det gör jag verkligen inte, men all mat smakar så konstigt. Ännu en sjukdomskänsla.

Trötthet
Ingen energi
Knasiga smaklökar
Ont i halsen
Humörsvängningar

Och jag är inte gravid! När jag gör självdiagnos så är det kroniskt trötthetssyndrom vilket inte alls låter kul. Kan också vara lätt depression så jag har börjat med johannesört vilket brukar funka på mig. Nackdelen är att det tar några veckor att verka.

Annars så har vi kommit på att Elliot inte hör som han ska. Han har slutat prata tvåstavigt, gråter emellanåt på nätterna och snarkar jättemycket så vi har fått en remiss till öron, näsa, hals för han har antagligen polyper. Det skulle förklara en hel del med hans försenade utveckling också. Hoppas att vi får tid där snart. Undrar mest hur de ska kunna undersöka honom.