Jag har nog världens tråkigaste blogg :-D Jag bara tjatar om mina underbara ungar hela tiden och det kommer inget roligt, intressant eller insiktsfullt alls. Dessutom så kan jag inte ens styla bloggen. Har någon vag aning om hur den ska se ut men har inte tid eller energi på att skapa fram bilden riktigt.
På kvällar och nätter så går min hjärna på högvarv emellanåt tyvärr och jag sprudlar av idéer. Jag vet vad jag ska skriva om, jag vet hur tvättstugan ska renoveras, jag vet en jävla massa men när morgonen kommer och Willa börjar tjattra och jag vill vara medvetslös och inte alls leka så är allt som flödade på natten som bortblåst.
Jag sitter framför datorn i dvala med ett glas Treo i hopp om att vakna och ta bort sömnbristhuvudvärken. Det är ungefär som att jag varje dag tänker att jag ska pälsa på ungarna och gå ut och gå så alla får frisk luft. Tanken är ju god men av någon anledning så kommer det alltid saker i vägen.
Vet du vad jag kom på nu kl 13:04?
Jag har inte ätit något idag. Och så är jag ledsen för att http://arstiderna.com/ inte levererar där jag bor.
måndag 19 januari 2009
söndag 18 januari 2009
Hugin och Mugin
.jpg)
När Elliot var liten hade han mest bodys vilket Willa har haft typ en gång. Hon är en sparkdräktstjej. Igår råkade jag hitta dessa underbara Hugin och Mugin-dräkter som jag bara måste ha! Vet bara inte i vilken storlek. Lilla fröken har ju 80 nu ungefär men olika tillverkare har olika storlekar.
onsdag 14 januari 2009
Vad hände?
Över en natt vände det.
När jag tidigt insåg att det bodde en flicka i min mage så mös jag. När BM sedan bekräftade det blev jag pirrigt glad. (Såklart hade jag blivit lika glad för en pojke!) Jag började drömma om klänningar och rosetter. Om en vän liten söt tjej som snällt lekte och klappade mig på kinden och tyckte om att kramas.
Att det sedan blev en liten sumotjej som växer och växer, som slåss, rivs, nyps, som slänger sig hejdlöst, rullar runt golvet, som ska leka med Elliots leksaker (helst samtidigt som honom), som har humör som inte är av denna världen och som blir asförbannad för minsta motgång blev lite... Förvånande :-D
Nu har hon gått in i en separationsfas och blir hysterisk (jag överdriver inte!) så fort hon inte ser en. Stellan undrade igår vad som hände? För 3 dagar sedan var hon en ängel. Visserligen en ängel med humör men ändå. Nu är hon ett litet energisugande monster. Ett sött monster.
Stellan var ensam med henne i en timme igår. Han var helt slut när jag kom hem och påstod att han tänker jobba över varje dag så länge hon är så här. Stackars farmor som ska vara barnvakt i eftermiddag. Jag får plocka fram öronpropparna åt henne. Och kanske skyddskläder...
Om några veckor senast borde monstret ha flytt och vår lilla gosiga tjej vara tillbaka :-)
När jag tidigt insåg att det bodde en flicka i min mage så mös jag. När BM sedan bekräftade det blev jag pirrigt glad. (Såklart hade jag blivit lika glad för en pojke!) Jag började drömma om klänningar och rosetter. Om en vän liten söt tjej som snällt lekte och klappade mig på kinden och tyckte om att kramas.
Att det sedan blev en liten sumotjej som växer och växer, som slåss, rivs, nyps, som slänger sig hejdlöst, rullar runt golvet, som ska leka med Elliots leksaker (helst samtidigt som honom), som har humör som inte är av denna världen och som blir asförbannad för minsta motgång blev lite... Förvånande :-D
Nu har hon gått in i en separationsfas och blir hysterisk (jag överdriver inte!) så fort hon inte ser en. Stellan undrade igår vad som hände? För 3 dagar sedan var hon en ängel. Visserligen en ängel med humör men ändå. Nu är hon ett litet energisugande monster. Ett sött monster.
Stellan var ensam med henne i en timme igår. Han var helt slut när jag kom hem och påstod att han tänker jobba över varje dag så länge hon är så här. Stackars farmor som ska vara barnvakt i eftermiddag. Jag får plocka fram öronpropparna åt henne. Och kanske skyddskläder...
Om några veckor senast borde monstret ha flytt och vår lilla gosiga tjej vara tillbaka :-)
måndag 12 januari 2009
Det går framåt!
Mina barn är så jävla roliga. Just nu går det framåt utvecklingsmässigt för båda två.
Elliot har kommit på att han kan gå och har gått själv fram och tillbaka flera ggr i köket. Däremot så är han vansinnigt osäker så jag måste antingen låtsas att jag stödjer honom eller så får jag glida på rumpan framför honom så han går emot mig och han vet att jag tar emot honom om han faller. Känner han inte den tryggheten sätter han sig på rumpan och får gelében.
Han är så stolt själv också och när han gått en vända så skrattar han som överdrivna filmskurkar HAHAHA!
Willa har lärt sig sitta och det går rätt bra, bara man har kuddar runt omkring så hon inte slår sig när hon slänger sig. Men det är inte det som är det roliga även om det är skoj.
Hon har aldrig varit särskilt lättflörtad. Hon har lett guligt emot en sedan dag 1 men att få henne att skratta är värre. Man kan hålla på hur mycket som helst och har hon en bra dag kan det komma ett litet oengagerat "hehe".
Nu har jag hittat lite saker som är roliga. Zorro, vår äldsta katt, är tydligen jätterolig. Hon tjuter lyckligt och hoppar så fort hon får se honom. De andra katterna bryr hon sig inte nämnvärt mycket om. Hon kan också börja skratta om man skriker AJ!! vilket händer rätt ofta för hon är stark som en liten björn och nyps, rivs och slåss (oavsiktligt såklart). Hon skrattar också om man försöker se farlig ut och morrar och brummar som björnen Baloo och om man försöker skratta som en läskig gammal gubbe HÖHÖHÖ.
Knasiga ungar *älska*
Elliot har kommit på att han kan gå och har gått själv fram och tillbaka flera ggr i köket. Däremot så är han vansinnigt osäker så jag måste antingen låtsas att jag stödjer honom eller så får jag glida på rumpan framför honom så han går emot mig och han vet att jag tar emot honom om han faller. Känner han inte den tryggheten sätter han sig på rumpan och får gelében.
Han är så stolt själv också och när han gått en vända så skrattar han som överdrivna filmskurkar HAHAHA!
Willa har lärt sig sitta och det går rätt bra, bara man har kuddar runt omkring så hon inte slår sig när hon slänger sig. Men det är inte det som är det roliga även om det är skoj.
Hon har aldrig varit särskilt lättflörtad. Hon har lett guligt emot en sedan dag 1 men att få henne att skratta är värre. Man kan hålla på hur mycket som helst och har hon en bra dag kan det komma ett litet oengagerat "hehe".
Nu har jag hittat lite saker som är roliga. Zorro, vår äldsta katt, är tydligen jätterolig. Hon tjuter lyckligt och hoppar så fort hon får se honom. De andra katterna bryr hon sig inte nämnvärt mycket om. Hon kan också börja skratta om man skriker AJ!! vilket händer rätt ofta för hon är stark som en liten björn och nyps, rivs och slåss (oavsiktligt såklart). Hon skrattar också om man försöker se farlig ut och morrar och brummar som björnen Baloo och om man försöker skratta som en läskig gammal gubbe HÖHÖHÖ.
Knasiga ungar *älska*
onsdag 7 januari 2009
Nytt år
Jul och nyår kom och gick utan större inverkan på livet. Tänker inte göra någon större tillbakablick på 2008, Willa var ju ändå det största som hände :-)
Rent allmänt så har de senaste månaderna enbart präglats av sjukdom. Stellan påstår nu att han känner sig frisk. Det gör inte jag. Känner mig inte alls återhämtad och har ingen energi och är ständigt trött. Skulle kunna spendera hela dagarna i sängen om jag fick. Gärna med en chipspåse :-) Chips är nog för övrigt det enda som smakar som det ska. Inte för jag äter så mycket chips, för det gör jag verkligen inte, men all mat smakar så konstigt. Ännu en sjukdomskänsla.
Trötthet
Ingen energi
Knasiga smaklökar
Ont i halsen
Humörsvängningar
Och jag är inte gravid! När jag gör självdiagnos så är det kroniskt trötthetssyndrom vilket inte alls låter kul. Kan också vara lätt depression så jag har börjat med johannesört vilket brukar funka på mig. Nackdelen är att det tar några veckor att verka.
Annars så har vi kommit på att Elliot inte hör som han ska. Han har slutat prata tvåstavigt, gråter emellanåt på nätterna och snarkar jättemycket så vi har fått en remiss till öron, näsa, hals för han har antagligen polyper. Det skulle förklara en hel del med hans försenade utveckling också. Hoppas att vi får tid där snart. Undrar mest hur de ska kunna undersöka honom.
Rent allmänt så har de senaste månaderna enbart präglats av sjukdom. Stellan påstår nu att han känner sig frisk. Det gör inte jag. Känner mig inte alls återhämtad och har ingen energi och är ständigt trött. Skulle kunna spendera hela dagarna i sängen om jag fick. Gärna med en chipspåse :-) Chips är nog för övrigt det enda som smakar som det ska. Inte för jag äter så mycket chips, för det gör jag verkligen inte, men all mat smakar så konstigt. Ännu en sjukdomskänsla.
Trötthet
Ingen energi
Knasiga smaklökar
Ont i halsen
Humörsvängningar
Och jag är inte gravid! När jag gör självdiagnos så är det kroniskt trötthetssyndrom vilket inte alls låter kul. Kan också vara lätt depression så jag har börjat med johannesört vilket brukar funka på mig. Nackdelen är att det tar några veckor att verka.
Annars så har vi kommit på att Elliot inte hör som han ska. Han har slutat prata tvåstavigt, gråter emellanåt på nätterna och snarkar jättemycket så vi har fått en remiss till öron, näsa, hals för han har antagligen polyper. Det skulle förklara en hel del med hans försenade utveckling också. Hoppas att vi får tid där snart. Undrar mest hur de ska kunna undersöka honom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)