Sömn

Jag har alltid älskat att sova. När jag var yngre och inte hade något att göra så kunde jag gå och lägga mig ett tag för sova är så skönt! Sedan har jag alltid varit välsignad med att ha bra arbeten där jag inte behövt gå upp så tidigt, speciellt mitt nuvarande jobb (som jag inte besökt på 2 ½ år), där börjar jag 13:55 så det är inget stress på morgnarna direkt.

Visst fattade jag att det skulle bli annorlunda med sömnen när man fick barn men jag var nog inte beredd på omfattning av det. Det började redan när jag var gravid med Elliot och fick sömnproblem. Kunde plötsligt bli klarvaken mitt i natten och sedan började man ju få ont överallt så då kunde man inte sova på nätterna för det. Men man kunde alltid ta igen lite sömn.

Det gick inte direkt efter det :-D En av mina fördelar är att jag nästan alltid kan somna på stört. Så fort jag blundar så glider jag iväg. Kanske beror det på mina drömställen jag har. Mitt vanligaste ställe jag tänker på innan jag somnar är en strand. Jag känner den varma sanden mellan tårna, hör vågorna slå mot stranden, känner den svaga brisen, dofterna, solens värme... Ibland går jag åt vänster. Där är palmer och djungel. Ibland går jag åt höger, där är strandbaren och där sitter Stellan och väntar på mig med en paraplydrink. Vi kysser varandra och allt är avslappnat och mysigt. ZZzzzz....

Så själva somnandet har jag inte problem med. Det är det ständiga vaknandet! Jag känner mig aldrig utvilad. Aldrig. Oftast vaknar jag mellan 1-4 ggr/natt av en eller två ungarn som gnyr, är ledsna, har ont någonstans vill ha nappen o.s.v. Skulle jag mot förmodan inte vakna på natten så ska Willa upp vid 6 varje morgon.

Värst är ändå när man är sjuk och inte kan vila alls. Man skulle behöva sova länge, spendera dagar i sängen, sova middag men det är sånt jag kan få drömma om i några år till i.a.f. :-)