Nu har jag, Willa och svärmor varit på sjukhuset och hälsat på Elliot och Stellan. Elliot mår förhållandevis bättre men det finns oklarheter så han får vara kvar minst en natt till. Han blev ju skitglad av att se mig vilket värmer mammahjärtat :-)Mindre roligt var det att höra om vad som egentligen hände igår.
Elliot kräktes så fort de kom in på akuten såklart och sedan fick Stellan sitta med honom och vänta - i 1 timme. Med en halvt medvetslös 2-åring som fått ett hårt slag mot huvudet. Anledningen till att det "bara" blev 1 timme var att Elliot blev medvetslös. Han försvann totalt vilket fick superfart på personalen som kastade in honom i ett akutrum för att få igång honom. Stellan trodde faktiskt att det var kört, att Elliot dog.
Sedan fick E. ett krampanfall som inte lugnades med kramplösande medicin så därför sövde de ner honom över natten. Tydligen så hör krampanfall inte till sjukdomsbilden av hjärnskakning så nu får de stanna kvar för de vill veta varför han fick kramp. Visst har han hjärnskakning men det är något annat fel också som kunde vara orsaken till att han tappade balansen från början. Händer det inget nu när de är där uppe får de antagligen åka hem imorgon men komma tillbaka om en vecka eller två för att ta sömn-EEG.
Läkaren frågade en massa om han haft kramper tidigare vilket han aldrig haft. Däremot så berättade vi om hans sena utveckling och allt som hörde därtill vilket läkaren tyckte var väldigt intressant för att låg kramptröskel och sen utveckling hörde ofta ihop.
Vi får bara vänta och se antar jag. Elliot lever i.a.f. Han är trött och yr men det är inte så konstigt. Han somnade stenhårt på min arm så vi smög hemåt medans han sov så blir han inte så ledsen.
Hemma är det väldigt tyst och ensamt... Saknar mina älsklingar!! :-(
5 kommentarer:
Usch och fy, vilken mardrömshändelse! Det gör så ont i mitt mammahjärta bara av att läsa om vad som hände. Hoppas han mår bra imorgon och får komma hem!!
Kram!
Men gud, jag blir alldeles kallsvettig när jag läser. Hur kan de låta ett så litet barn med de symtomen bara sitta och vänta?!? Stackars Stellan - vilken fruktansvärd känsla att tro att man förlorar sitt barn...
Vet inte om jag är mest ledsen eller förbannad.
*Stor kram till hela familjen*
Fy fan vad otäckt :-( Hua för att vara Stellan och sitta där med E i famnen :-( Usch. Hoppas iaf ni kommit till bra läkare nu som tar hand om liten plutt, det låter ju som han kommit i bra händer till slut iaf. STOR KRAM
Men stackars Elliot! och stackars mamma! Hua vad förbaskat obehagligt! Hoppas att det inte är något mer än hjärnskakning och att han mår bättre snart. Kram från Mini och Isak!
Usch, säger som du, tur det inte var jag som var på sjukhuset, att vara med om att tro att ens barn är på väg att dö...herregud.
Usch vad läskigt, jag hoppas verkligen de kontrollerar allt som går att kontrollera nu, och framförallt att han mår bättre. Stora famnen från oss!!!
Skicka en kommentar