fredag 5 december 2008

Det är mycket nu...

Ändå är jag ännu förvånansvärt lugn. Men det kommer kanske en depressionskollaps lite senare.

Julen närmar sig och jag har alltid avskytt jul. Troligen sedan jag var 7 år och hittade min pappa död en snöfylld morgon dagarna innan jul. Kommer fortfarande ihåg det och det har påverkat mig i hela mitt liv. Nu har vi precis haft kräksjukan och är väl friska från den men fortfarande trötta och hängiga. Elliot har haft ögoninflammation och Stellan fick sin igår.

Igår fick också mamma hjärtstopp inne på Hembelysning. Hon hade kommit in där och sagt att hon kände sig så yr och rasat ihop. Personalen hade tydligen gjort HLR och ambulansen kom snabbt. Nu ligger hon på IVA på kylning, nedsövd i respirator och vi vet inte hur det kommer att gå.

Mamma och jag har aldrig kommit överrens men ändå är jag ledsen och framförallt arg. Arg för att jag känner att jag aldrig haft en riktig mamma, arg för att hon inte tagit hand om sig, arg för att hon berövat sina barnbarn på en mormor.

Avskyr fortfarande julen.

4 kommentarer:

Miralin sa...

Oj, jag vet inte vad jag ska säga. Det var verkligen tråkigt att höra om din mamma, hoppas att det går bra.

Kanske kommer jularna framöver att bli roligare, när barnen blir lite större och får detdär riktiga pirret i magen. Jag hoppas att det kommer att väga upp lite mot allt tråkigt som du (helt förståligt) associerar det med nu.

Kram på dig!

Anonym sa...

Åh, det är lite väl mycket att tampas med för dej nu :-(. Stor kram!

Anonym sa...

Åååh gumman vad ledsamt!!!!
Hoppas ändå att din mamma blir bra igen!
Visst är det ett gissel med allt överblivet från kalas.
Alla eventuella minus denna vecka har jag ätit igen och lite till idag. På annat sätt kan det bara inte vara. Kram!!

Anonym sa...

Åååh gumman vad ledsamt!!!!
Hoppas ändå att din mamma blir bra igen!
Visst är det ett gissel med allt överblivet från kalas.
Alla eventuella minus denna vecka har jag ätit igen och lite till idag. På annat sätt kan det bara inte vara. Kram!!