Idag var vi på BVC för vägning (5 veckor och 2 dagar - 5140 gram) och vår BVC-sköterka var tillbaka från sin semester vilket var ganska skönt. Visserligen är hon lite förvirrad men snäll och det är henne vi känner så man trivs inte riktigt med vikarierna även om det bara rör sig om vägning och mätning.
Vad som slog mig idag var hur stolt man är över sitt barn. Jag hade glömt det med Elliot och han är ju så sen i utvecklingen så man har ju inte haft så mycket att skryta med när det gäller honom. Nu stod BVC-Gördis och berömde och gullade med Willa och utbrast då och då:
- Åh, vad stark hon är! Och vad stadig hon är i nacken!
- Vad hon följer bra med blicken!
- Ojdå, hon kan ju nästan vända sig redan!?
Mammahjärtat blir väldigt malligt och slickar i sig allt beröm :-)
Annars går det bra här hemma. Önskar att jag fick mer sömn bara men det kommer ju förr eller senare. Nu fungerar jag ju på dagarna men det är inte mer heller. Jag är seg och tänker långsamt. Stellan kan fråga något och jag stirrar tomt i luften framför mig, Stellan upprepar irriterat sin fråga och jag blir förbannad för han borde fatta att jag faktiskt tänker!
Mat blir det si och så med. Jag är för trött för att laga mat och definitivt för trött för att äta egentligen. Idag ansträngde jag mig liite och gjorde hönökakspizza.
2 kommentarer:
Sicken sötis :-D
Klart att du ska vara stolt, men det tror jag att du är över Elliot också. Det spelar ju ingen roll om han är sen, första gången han gör något är ju lika speciell i alla fall. :D
Willa är så söt så man skulle kunna äta upp henne :D :D :D
Skicka en kommentar