Jag trodde jag skulle vilja dra hela Elliot-historien när jag fick tid/ork men jag varken vill eller orkar. Det är så deprimerande alltihop så jag vill bara lägga det bakom mig.
Men kort sagt så ramlade Elliot igen och slog i huvudet och höll på att dö för andra gången på fyra månader. Föräldrar kan nog nästan försöka sätta sig in i fasan och skräcken i att nästan förlora sitt barn. Efter ett dygn på intensiven och två på barnavdelningen så fick vi åka hem och han är satt på epilepsimedicin för säkerhets skull. Medicinen gör hon speedad och glad på dagarna och orolig och ledsen på nätterna så det har inte blivit så mycket sömn. Och om två dagar börjar jag jobba... Jippi... Men de långa dagarna på dagis kommer förhoppningsvis trötta ut ungarna såpass mycket att de faktiskt sover på nätterna.
Det lite roligare i livet som vi stenhårt håller fast vid nu är att vi har varit på visning på ett exakt likadant hus som vi vill bygga. Skitfint såklart, så nu håller vi på att deala ihop ett bra kontrakt med husfirman.
Sktitråkigt inlägg men mitt liv är inte roligare än så här just nu :-)
3 kommentarer:
Åh vad hemskt, lilla hjärtat. Jag hoppas dagisdagarna hjälper mot nattstrulet. Stor kram!
Åh, tänker på dig idag (för idag är det väl jobbdags??).
Många Kramar!
Tänker på er och hoppas att ni kan få svar på alla frågor ang. Elliot och att vardagen flyter på bra framöver! kram
Skicka en kommentar