Vad hände?

Över en natt vände det.

När jag tidigt insåg att det bodde en flicka i min mage så mös jag. När BM sedan bekräftade det blev jag pirrigt glad. (Såklart hade jag blivit lika glad för en pojke!) Jag började drömma om klänningar och rosetter. Om en vän liten söt tjej som snällt lekte och klappade mig på kinden och tyckte om att kramas.

Att det sedan blev en liten sumotjej som växer och växer, som slåss, rivs, nyps, som slänger sig hejdlöst, rullar runt golvet, som ska leka med Elliots leksaker (helst samtidigt som honom), som har humör som inte är av denna världen och som blir asförbannad för minsta motgång blev lite... Förvånande :-D

Nu har hon gått in i en separationsfas och blir hysterisk (jag överdriver inte!) så fort hon inte ser en. Stellan undrade igår vad som hände? För 3 dagar sedan var hon en ängel. Visserligen en ängel med humör men ändå. Nu är hon ett litet energisugande monster. Ett sött monster.

Stellan var ensam med henne i en timme igår. Han var helt slut när jag kom hem och påstod att han tänker jobba över varje dag så länge hon är så här. Stackars farmor som ska vara barnvakt i eftermiddag. Jag får plocka fram öronpropparna åt henne. Och kanske skyddskläder...

Om några veckor senast borde monstret ha flytt och vår lilla gosiga tjej vara tillbaka :-)