måndag 12 januari 2009

Det går framåt!

Mina barn är så jävla roliga. Just nu går det framåt utvecklingsmässigt för båda två.

Elliot har kommit på att han kan gå och har gått själv fram och tillbaka flera ggr i köket. Däremot så är han vansinnigt osäker så jag måste antingen låtsas att jag stödjer honom eller så får jag glida på rumpan framför honom så han går emot mig och han vet att jag tar emot honom om han faller. Känner han inte den tryggheten sätter han sig på rumpan och får gelében.

Han är så stolt själv också och när han gått en vända så skrattar han som överdrivna filmskurkar HAHAHA!


Willa har lärt sig sitta och det går rätt bra, bara man har kuddar runt omkring så hon inte slår sig när hon slänger sig. Men det är inte det som är det roliga även om det är skoj.



Hon har aldrig varit särskilt lättflörtad. Hon har lett guligt emot en sedan dag 1 men att få henne att skratta är värre. Man kan hålla på hur mycket som helst och har hon en bra dag kan det komma ett litet oengagerat "hehe".

Nu har jag hittat lite saker som är roliga. Zorro, vår äldsta katt, är tydligen jätterolig. Hon tjuter lyckligt och hoppar så fort hon får se honom. De andra katterna bryr hon sig inte nämnvärt mycket om. Hon kan också börja skratta om man skriker AJ!! vilket händer rätt ofta för hon är stark som en liten björn och nyps, rivs och slåss (oavsiktligt såklart). Hon skrattar också om man försöker se farlig ut och morrar och brummar som björnen Baloo och om man försöker skratta som en läskig gammal gubbe HÖHÖHÖ.

Knasiga ungar *älska*

3 kommentarer:

Anonym sa...

haha, gud vad gulligt. :) vad bra att det går framåt. ska bli kul och se sen när vi träffas nästa gång. =)

Jenny sa...

Sådär är Isabella oxå! Det är skitsvårt att få henne att garva, det blir bara ett krystat "hehe" på sin höjd. Och hittar man väl något som hon skrattar åt är det bara roligt en dag, sen är det gammal skåpmat liksom, "kom inte här med den gamla vitsen igen"-typ ;)

Cissi sa...

Du tar så otroligt fina kort och sen är det så kul när de utvecklas och plötsligt kan massor (känns det som i alla fall). Ludden skrattade inte alls mycket när han var mindre men nu skrattar han åt massor av saker, till och med dagis kommenterade hur glad han är nu.