Älskade unge!

Elliot opererades igår.
Var helt förstörd dagen innan, grät ut ordentligt i duschen och skärpte mig på morgonen men bröt ihop när Stellan gick iväg med honom till sövningen. Fan, man var stentuff förr men sedan man fick barn är jag som en blöt disktrasa.

Elliot fick inget lugnande utan de försökte sätta nål i armen direkt vilket inte gick, inte handen heller så det blev mask. Operationen tog 1 timme sedan kom han till uppvaket. Det är bra om de sover så länge som möjigt - alltså vaknade Elliot direkt.

Ögonen var helt tomma och han var lealös men det hindrade honom inte från att vifta och försöka ta sig någon annanstans. Han viftade, vrålade och grät och blodet skvätte. Jag fick ta på mig en operationsrock och hoppade upp i sängen och höll honom. Lyckades lugna honom och han somnade sittande dubbelvikt med huvudet i mitt knä och där sov han i nån timme till.

Det är tydligen väldigt obehagligt för dom när dom vaknar så tidigt. Kroppen är vaken men hjärnan sover och hela världen snurrar. Det är bara att hålla fast och låta skrika. Som tur är så är han så liten och inte så stark. Sedan vaknade han och var sig själv igen :-)



Alla hade hela tiden sagt att vi skulle komma hem på eftermiddagen. På informationspappret likaså. När sedan en sköterska från barnavd. hämtade oss så sa hon "ja, så kommer ni hem imorgon". Va?! Jo, då ska barn under 3 år stanna över natten, det är deras (egna, påhittade) regler som ingen upplyst oss om. ÖNH-läkaren kom och han hade inte heller en susning om reglerna och sa att vi får se hur han mår i eftermiddag.

Upp på avdelningen (underbar utsikt över halva stan och havet) och allt var rätt okej. Elliot piggnade till snabbt efter han hade kräkt upp allt blod han svalt och börjat äta igen, men blev grymt rastlös. Han kunde inte vara på golvet för där var svinkallt och att leka med bilar och kolla i böcker i sängen förlorar snabbt sin tjusning.

Vi blev tack-o-lov utskrivna vid 16-tiden med nogranna instruktioner om vad vi ska ringa och göra om han börjar blöda och bla, bla, bla. Skönt att vara hemma och vi somnade tidigt allihop :-)

En rolig sak som hände ner på uppvaket var att jag satt och pillade med mobilen. Då kom det en sköterska framrusande och sa att jag fick abslout inte ha på telefonen! Jag sa lugnande att den var på flygplansläget men det fattade hon inte alls och stirrade upp sig och sa att det kunde gå förbi en hjärtpatient med pacemaker och radiovågorna kunde döda honom. Jag orkade inte tjaffsa och stängde snällt av telefonen. Orkade inte förklara vad flygplansläge var för något och att mobiltelefoner inte kan döda hjärtpatienter :-D

Tragedier

WTF!

Varenda dag är det sån här skit i tidningarna. Mord, våldtäkt, barnmisshandel, djurplågeri, tragedi. Jag vill läsa glada nyheter! Jag vill inte läsa om fasansfulla tragedier som jag inte kan eller vill förstå. Och folk tycker det är konstigt att man läser skvallertidningar. Där förekommer ju såklart också tragedier men oftast är det värsta som händer en skilsmässa, och mest är det romansrykten och födda bebisar. Sånt blir man betydligt gladare av.

Jag vet att det finns glada nyheter också i Aftonbladet t.ex. men de ligger aldrig på löpet och skrivs aldrig med enorma rubriker.

Sömn

Jag har alltid älskat att sova. När jag var yngre och inte hade något att göra så kunde jag gå och lägga mig ett tag för sova är så skönt! Sedan har jag alltid varit välsignad med att ha bra arbeten där jag inte behövt gå upp så tidigt, speciellt mitt nuvarande jobb (som jag inte besökt på 2 ½ år), där börjar jag 13:55 så det är inget stress på morgnarna direkt.

Visst fattade jag att det skulle bli annorlunda med sömnen när man fick barn men jag var nog inte beredd på omfattning av det. Det började redan när jag var gravid med Elliot och fick sömnproblem. Kunde plötsligt bli klarvaken mitt i natten och sedan började man ju få ont överallt så då kunde man inte sova på nätterna för det. Men man kunde alltid ta igen lite sömn.

Det gick inte direkt efter det :-D En av mina fördelar är att jag nästan alltid kan somna på stört. Så fort jag blundar så glider jag iväg. Kanske beror det på mina drömställen jag har. Mitt vanligaste ställe jag tänker på innan jag somnar är en strand. Jag känner den varma sanden mellan tårna, hör vågorna slå mot stranden, känner den svaga brisen, dofterna, solens värme... Ibland går jag åt vänster. Där är palmer och djungel. Ibland går jag åt höger, där är strandbaren och där sitter Stellan och väntar på mig med en paraplydrink. Vi kysser varandra och allt är avslappnat och mysigt. ZZzzzz....

Så själva somnandet har jag inte problem med. Det är det ständiga vaknandet! Jag känner mig aldrig utvilad. Aldrig. Oftast vaknar jag mellan 1-4 ggr/natt av en eller två ungarn som gnyr, är ledsna, har ont någonstans vill ha nappen o.s.v. Skulle jag mot förmodan inte vakna på natten så ska Willa upp vid 6 varje morgon.

Värst är ändå när man är sjuk och inte kan vila alls. Man skulle behöva sova länge, spendera dagar i sängen, sova middag men det är sånt jag kan få drömma om i några år till i.a.f. :-)