Det finns ett märkligt fenomen. När jag vabbar är det så gott som alltid dåligt väder. Det är liksom aldrig 20 grader, soligt och behagligt när jag tvingas vara hemma. Som nu, W. är förkyld, hostig, febrig, matvägrar och är ynklig. Och regnet öser ner. Och skulle det vara uppehåll är det mulet och halv storm. Visserligen mysigt att tända brasan men guuuud vad tråkigt det är att vabba.
Jag hade hellre legat och solat eller kunnat sätta henne i vagnen och gå ut och gå. Dessutom värker knäna som satan av det här vädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar