Små lätta moln av lycka

Dagar flyter förbi i livet ganska obemärkt men ibland kommer det små oväntade guldkorn. Som igår. Dagis har portat oss resten av veckan för att de påstår att Elliot är magsjuk vilket han inte är så jag såg fram emot ångestfyllda dagar med sura, uttråkade barn. Men så kom solen och värmen. Kunde öppna dörren ut. Ungarna kutade lyckligt ut och in och Willa kunde näcka utan att jag fick panik. Jag kunde sitta i solen i lugn och ro med mitt kaffe. Vi åt middag utomhus. Avslappnat och underbart.

Söndagspromenad

Igår spenderade vi en spontan heldag hos svärisarna. Det var strålande väder, vin och mat. Ungarna blev lite rastlösa så vi gick en promenad och det gick ungefär som vanligt. Elliot gick assnabbt och struntade i oss andra slöfockar och Willa gick jättesakta och surade. Men sedan kom vi på att hon kunde ju hålla en av hundarna och jäklar vad glad hon blev :)

Framgång!

Efter att ha blivit matad i 3,5 år tycker Elliot tydligen nu att det börjar räcka (det har jag för övrigt tyckt länge). Plötsligt igår ville han äta själv med sked. Visst, det är inte lätt, speciellt inte när man ständigt darrar som en gammal människa (eller någon bakfull eller på koffeinöverdos) men det går! Mammahjärtat svämmar över av stolthet :)

Och jag ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén. Willa har också blivit hobbyfotograf och snor mobilen så fort hon kommer åt. Snart MÅSTE jag skaffa en ny. Mobil alltså, inte dotter.