Jessus Kristus

Häromdagen fick jag post adresserat till Jessica Christ.
Det tyckte jag var lite lustigt.
Fick mig att känna mig lite speciell. Upphöjd på något sätt.

"Men framför allt baby, så älskar jag dig"

I helgen har jag (och Willa) mått pest men idag är det måndag och nya tag. Sömnbrist och illamående till trots så har vi varit ute och gått en stund. Jag hade nyladdade batterier till mp3:n och eftersom jag inte har tillgång till musiken så fick jag nöja mig med den musik som låg i.

Jag har inte lagt i musik sedan Elliot var bebis så det var ganska kul att upptäcka vad som fanns på. Det var en Britney remix-skiva, Madonna, Dido, Martin Stenmark och det bästa av allt - Björn Rosenström =). Jag gick med lätta, glada steg.

Energilös

Jag trodde att våra sjukdagar hade lugnat ner sig och att vi började gå mot friskare tider.
Då åkte vi på nåt virus på steroider. Jag tror aldrig jag varit så dålig på det sättet någongång. Hade hög feber i tre dagar och var helt borta. Det värsta var väl att jag inte kunde sova heller för det var feber och frossa om vartannat och jag levde på värktabletter.

Vad det än var så gick det över men sviterna sitter i ännu för jag är sjukt trött. Det är precis som när man är gravid de första månaderna. Är som i dvala och kan sova hur mycket som helst. Sitter jag upp i soffan och bara blundar så glider jag iväg direkt. Jag längtar tillbaka till sängen innan jag ens gått upp.

Har ingen energi och inget tålamod alls vilket går ganska illa när man har Willa som är gnälligare än gnälligast just nu. Hon är totalt oförmögen att roa sig själv och vill ingenting. Dessutom ska hon upp vid 5-6 varje morgon vilket inte direkt gör underverk för mitt humör eller sömnbehov.