Min stackars stora hjärta har varit med om mycket i sitt korta liv och igår var det dags för blodprover igen fast denna gången MASSOR av rör. Han blev hysteriskt redan hemma när han fattade vad som var på gång. Han grät och försökte gömma sig bakom soffan, jag grät och mitt hjärta gick i tusen bitar. På sjukhuset fick han lugnande och somnade och sköterskorna var snälla nog att låta honom ligga i vagnen medans de försökte tappa blod. Det gick sådär. Han är svår att sticka och när de försökt på alla möjliga ställen så hade de inte fått till alla prover men det fick räcka. Det är mycket som får räcka nu. Ingen av oss orkar mer just nu så vi säger stopp.
